Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräldjur, groddjur och fiskar insamlade af den svenska Zoologiska expeditionen i Brittiska Ost-Afrika. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÄLDJUR, GRODDJUR OCH FISKAR 229
Lyckligtvis misslyckades den dock och ändtligen gjorde jag ett
slut på dessa attentatförsök med en mauserkula, då jag en
afton återkom till lägret från en exkursion. Tandbeväpningen
hos dessa krokodiler varierade från 17 till 19 tänder på hvar
sida i öfverkäken och vanligen 15 i underkäken. Den fjärde
tanden framifrån i öfverkäken är den största och passar in i
ett hak i underkäken.
Af sköldpaddorna är en art en sötvattensform,
Sterno-thcerus sinuatus, af hvilken bl. a. erhölls ett exemplar, hvars
skal mätte 32 Vä cm. i längd, under det att det största förut
kända blott är 22 cm. De båda andra äro landsköldpaddor,
nämligen den tämligen vanliga Testudo pardalis och den
nyligen beskrifna T. tornieri. Den sistnämnda, som förut är känd
i blott två exemplar från Tyska Ost-Afrika, är en ganska
egendomlig form med ovanligt lågt skal för en landsköldpadda, och
dessutom är dess skal nästan mjukt.
Af ödlorna tillhöra 6 arter geckofamiljen. Af dessa är en
(Hemidactylas ruspolii) af särskildt intresse från biologisk
synpunkt. Den är nämligen mörkbrun eller nästan svart, men
har rundt svansen bjärt mönjeröda ringar. Svansen ådrager
sig sålunda gifvetvis mest uppmärksamhet, men om någon
fiende, t. ex. en fågel, lockad häraf skulle söka gripa den lilla
geckon i svansen, lämnas denna genom själfstympning i sticket
och ödlan själf sätter sig i säkerhet i något gömställe. Den
träffades vanligen under de kvarsittande torra bladskaften på
doumpalmerna norr om floden Guaso Nyiri. Två af
geckoni-derna, den redan omtalade och en annan art af samma släkte
(H. macropholis), äro typiska Somaliformer. Det samma gäller
äfven om tvenne af de tre agamorna. Den ena af dessa båda
är en liten grå form, som lefde på marken i tornbusksnåren
norr om Guaso Nyiri och den andra, som är större, på klipporna
vid nämnda flod och andra liknande ställen. Den sistnämnda
är grannt färgad, i synnerhet utmärka sig hanarna genom sitt
gula hufvud, röda strupe och blågröna kropp. Tvenne arter
af de stora Varanus-ödlorna äro också representerade i
samlingen. Den ena arten, den i Afrika vidt utbredda V. niloticus,
fanns kring Guaso Nyiri. Af den andra arten (V. ocellatus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
