Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkning af fjällvråkar. Af G. Kihlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 FAUNA OCH FLORA
är fjällabben. Han infinner sig endast under rika lemmelår,
och då i massa, samt uteblir totalt under fattiga. Ej ett enda
par eller en enstaka individ har jag sport, eller själf iakttagit
1908—1909 och 1910. Men att han under dessa tre år
uppträdt häckande på andra lokaler af sitt stora
utbredningsområde kring norra jordklotet, anser jag alldeles påtagligt.
Fjällvråken, fjällugglan, hökugglan och jordugglan saknas knappast
något år helt och hållet i våra fjälltrakter, men förekomma
endast spridda och i ringa antal, och jag fann ej, eller hörde
någon annan göra det, något enda häckande par 1908—1909.
Äfven andra ugglearter såsom lappugglan, slagugglan och
pärlugglan stå i nära förhållande till lemmelvandringen, ehuru
de ej uppträda i så stort antal som de ofvannämnda. 1906—
1907 förekommo dessa ugglor emellertid ovanligt talrikt.
Däremot synes jaktfalkens, stenfalkens, dufhökens och den blå
kärrhökens förekomst vara mindre beroende af lemlarnas. Jag
har ej något år sett den sistnämnda så allmän som 1908.
Det voro nu intressant, om man genom Fauna och Flora finge
en och annan upplysning om, huru det förhåller sig med
lem-melvandringarna på andra platser af norra halfklotet. Och
om lyckan är god, så kan man kanske äfven genom de nu
märkta Vråkarna, inom en ej alltför aflägsen framtid, få ett
godt vittnesbörd om deras här behandlade häckningshistoria.
Då detta skrifves hafva redan till Göteborgs museum meddelanden
ingått om 6 märkta fjällvråkar, skjutna på olika platser inom
Europa — bl. a. en så ostligt som vid Moskva — hvarom mera
sedan.
Emellertid äro 76 st. ett alltför ringa antal, för att man
skulle kunna vänta ett bättre resultat, och önskligt vore
därföre, om tillfälle kunde gifvas att äfven nästa sommar, då
tillgången på vråkar sannolikt blir stor, märka ett större antal,
ty följande 2 à 3 år blir tillgången nog så ringa, att ingen
märkning blir möjlig.
Ofvanstående rön äro mycket värdefulla, då de härröra
från en så god och van iakttagare i naturen som konservator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
