Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ströftåg i Kaukasus. Af Otto Cyrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖFTÅG I KAUKASUS
26 I
Lata, där vi hade rekommendationer till starosten (byäldsten)
och kunde få nattlogi. Mörka ovädersmoln hopade sig mellan
de uppvärmda bergjättarna, denna årstid bjuder nästan hvarje
kväll på åskväder i dessa trakter. Stora droppar började redan
falla, när vi sista kvartmilen i sträckt galopp ilade genom den
långsträckta, glest befolkade byn, förföljda af en skock ilskna
hundar, som tycktes vilja kasta sig öfver oss som hungriga
vargar.
Ändtligen kommo vi lagom under tak, innan ovädret bröt
lös, haglet slog mot taket, att man hade svårt att göra sig
förstådd. Efter kvällsmaten, bestående af ett väldigt fat af
den obligatoriska äggröran med skinka, drogo vi oss ut en
stund för att efter regnet syna vägarna med lykta.
Löfgrodorna läto höra sitt intensiva kväkande, vanliga paddor
hoppade omkring i mängd och i vattensamlingar vimlade det af
ätliga grodan. En brun Råna var det enda af intresse, vi funno.
Men det var skönt att få röra på benen efter den långa ridten,
och luften var afkyld och rensad genom det uppfriskande regnet,
allt hade varit så utmärkt, om bara icke de ilskna hundarna
ansatt oss så illa, vi hade all möda att hålla dem från lifvet
—■ Lantz hade under ridten förlorat den viktiga trumpeten!
Det var ock särdeles nödvändigt att stärka våra lungor med
frisk luft före nattens vedermödor — vi skulle sofva 13
personer i den kvafva stugan: vår värd starosten med gumma,
svärmor och 4 barn, 3 arbetare och kreatursvaktare, vi två
och vår Ivan. Med rätt hade vi fruktat, att vi såsom gäster
skulle »inbjudas» taga plats i värdfolkets sängar, hvilket också
blef fallet och enligt landets sed på inga villkor fick afslås.
»Natten» vill jag förbigå med tystnad, jag sof ju något så när,
ty jag hade pepprat in mig så som man pepprar in en päls
under sommaren. Midt i natten, under hagel och regn,
väcktes vi af hundskall. De beväpnade männen skyndade ut,
starosten sof ju med geväret på armen och patronbältena omspända,
väl medveten om ansvaret för sina gäster och deras hästar.
Man fann ingen därute, men var öfvertygad om att någon,
som haft lust till sin nästas häst el. d., strukit omkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
