Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aflagringarna själfva kommer vår bristfälliga kunskap om deras
utbredning och deras fossila innehåll. Ty blott en
försvinnande del af jordytan är ännu genomsökt, och många
öfver-raskningar äro ännu förborgade i dess innandömen.
Ehuru Darwin därför har rätt i att utsikterna äro mycket
små att uppdaga fullständiga kedjor af föreningslänkar mellan
arter, så har man dock all anledning att hoppas att åtminstone
i vissa, gynnsamma fall kunna fastställa verkliga
öfvergångs-serier, och därpå har paleontologien redan flera vackra exempel
att framvisa. Sålunda har det lyckats följa trilobitarters
fullständiga omvandling till andra arter i minsta detalj. Sådana
afbrottslösa serier äro dock sällsynta; oftast får man nöja sig
med serier, som visa ett och annat plötsligt steg i progressiv
riktning, och genom sådana har man lyckats fastställa
utvecklingsgången för många djurgrupper såsom hvalarna och hästen
samt sötvattenssnäckor såsom Planorbis och Paladina
äfven-som bläckfiskarna m. fl.
De verkliga stamformerna till de större djurgrupperna äro
dock svåra att bestämma. Om man för saknaden af stamformer
inom mindre grupper måste söka förklaringen i den
ofullständiga kunskapen om de fossila djuren, så ligger i förra fallet
orsaken däri, att djurrikets flesta provinser i hufvudsak funnits
representerade så långt tillbaka i tiden, att deras egentliga
stamformer aldrig torde kunna uppdagas, då jordens
fossilförande aflagringar ej räcka tillbaka så långt i tiderna. De på
jorden rådande förhållandena voro då andra än nu och tilläto
ej bevarandet af djurens lämningar, vare sig det berodde på
organismernas eller jordens egen fysiska beskaffenhet. Man
har dock funnit spår af organismer från jordens urtid i form
af bituminösa inneslutningar i gneiser, såsom i Nullaberget i
Värmland. Vi kunna således aldrig hoppas på att finna de
verkliga urtyperna till sådana grupper som maskarna,
kräft-och blötdjuren, echinodermerna och andra evertebrater, och
måhända få vi förgäfves söka efter stamformerna till
vertebra-terna, då en så pass högt specialiserad grupp som broskfiskarna
redan uppträder så tidigt som i silur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
