Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Undantagsvis får man också exemplar, som man måste hålla
för bastarder mellan pleskei och cæruleus. Då nu pleskei är
mycket väsentligt olika mot cyanus, men i de viktigaste
karaktärer öfverensstämmer med cæruleus, är det mest logiskt att
räkna den såsom en underart under den sistnämnda.
På allra sista tiden har emellertid gåtan, såsom det vill
synas, lösts. I en nyligen publicerad uppsats 1 har just Th.
Pleske omtalat, att det lyckats den för sina mästerliga
fågel-uppfödningsexperiment bekante konservator Zolukofer i St.
Gallen att uppdraga ett stort antal af bastarder mellan blåmes
och azurmes, och dessa öfverensstämma alldeles med Parus
pleskei.
1 guvernementet Wladimir fann Paschtchenko azurmesar
på hösten och vintern 1881, och nästa år häckade de där samt
blefvo sedan allt talrikare till år 1886. Det framgår alltså häraf,
att på 80-talet skedde en invasion af azurmesar mot väster.
Efter denna tid blef sedan Parus pleskei allmän. Detta berodde
alltså tydligen därpå, att azurmesen trängde in på blåmesens
område. Liknande iakttagelser gjordes sedan i guvernementet
Jaroslaw.
Den typiska azurmesen är hemma i Ost-Ryssland
sannolikt också i Väst-Sibirien, under det att geografiska underarter
bebo det öfriga Sibirien, Turkestan och Väst-Kina. Blåmesen
återigen med sina rätt talrika geografiska afarter träffas öfver
större delen af Europa och ända ned till Persien i sydost,
Nord-Afrika i söder, Kanarieöarne i sydväst. I Ryssland
sammanstöta alltså gränserna för blåmes och azurmes (och det är
ju också där som den omstridda Parus pleskei träffats). Att
då bastarder uppstått vid gränslinien”, är intet underligt i och
för sig. Men det märkliga är, att dessa bastarder uppstått i
så stor mängd och att de genom fortplantning inbördes ökats
i antal till den grad, att man med skäl kunnat tro sig ha att
1 I Journal fur Ornithologie.
■ Dylika bastarders alstrande vid tvenne fågelforiners gränslinie är ju intet
enastående. Det kan erinras om de ej ovanliga bastarderna mellan grå kråka
och svart kråka i England, Schleswig, och vid Jenisej, men i dessa fall bli
bastarderna ej nya rasbildare utan variera oregelbundet eller återsmälta i stamformerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
