Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifvas af ett mässingsgult skimmer, buken är mjökhvit. Längs
sidolinjen sträcker sig ett afbrutet mörkt streck. Första
ryggfenan, som ej är så hög på långt när som hos hanen, är till
stor del svart med ett nätverk af gulbruna ådror. Andra
ryggfenan har tre mörka band. Den unga ännu ej fullmogna hanen
liknar honan rätt nära. Hanen blir omkring 30 cm., honan
vanligen blott omkring 22 cm.
Såsom ofvan antydts, är sjökocken en bottenfisk och detta
framgår äfven af dess starkt nedplattade kroppsform. Den är
liksom bottenfiskar i allmänhet tämligen trög och långsam i sina
rörelser, men då det gäller för den att bemäktiga sig sitt byte
eller undgå en fiende, skjuter den i väg med god fart. Den
har en god synförmåga och uppdagar sålunda lätt sitt rof, som
består af smärre hafsdjur såsom snäckor, kräftdjur m. m. När
de äro på sin vakt, stödja de sig på sina bukfenor mot botten.
För att söka skydd gräfva de stundom ned sig i sanden. Om
de funnit en lämplig plats, händer det ofta, att de återvända
till denna från sina små utflykter för att snappa till sig byte.
Sjökocken är ej stimfisk utan lefver enstaka eller i par.
Redan på grund af den stora olikheten i färg in. m. kan
man ana, att sjökocken har någon parningslek, under hvilken
hanen kan få tillfälle att visa sin granna utstyrsel. Så är också
fället. Den engelske forskaren Saville Kent har redogjort för
sina iakttagelser öfver sjökockens beteende härvid. »I sin
glänsande bröllopsdräkt simmar då hanen makligt omkring honan,
som ligger lugn på sanden. Hans gällock utspännas oformligt,
hans glittrande ryggfena reser sig, och hela hans ansträngning
går ut på att väcka makans uppmärksamhet och tjusa hennes
känslor, på ett sätt som i hög grad påminner om
fasanfamiljens och andra hönsfåglars lek och spel. I början är väl
honan likgiltig, men till slut blir hon tydligen bländad af hans
glänsande dräkt och ihärdiga frieri. Hon reser sig honom
tillmötes och paret rusar mot hvarandra och med de platta
buksidorna tryckta mot hvarandra stiga de lodrätt mot vattenytan.
Antagligen utpressas och befruktas äggen under dessa
rörelser i naturen, men i akvariet var djupet tydligen för litet här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
