Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmågan att försvara sig med de oerhördt stinkande afsöndrin-
garna från analkörtlarna. Vid första ögonkastet skulle man
kunna misstänka, att något dylikt möjligen gällde om Lophiomys
också, och den engelske zoologen Pocock har äfven framkastat
den förmodan på grund af dess färger, att manråttan skulle vara
en »protected self-advertiser». D. v. s. den skulle vara en
djurform, som ägde makt att skydda sig själf och därför hade
0
en färgdräkt, som tjänade till att göra den igenkännlig. Pocock
trodde, att dess skydd låg antingen i den lukt, som den spred,
Ostafrikanska manråttan (Lophiomys ibeanus).
eller ock däri, att den bar en viss skyddande likhet med ett
piggsvin. Någon nämnvärd lukt kunde jag dock ej märka hos
det här afbildade exemplaret, som nu finnes uppstoppadt i
Riksmuseum, hvilket jag hade tillfälle att se lefvande hos en
Mr. Henderson, som då var hotellvärd på en plats kallad Blue
Post i Brittiska Östafrika och som senare skänkte mig djuret,
sedan det kort tid efteråt dött. Vid flåendet märktes ej heller
någon stark lukt. Kroppen, som spritlagts, hade ej någon
särskild lukt. Skinnet luktade visserligen något, men ej så starkt
som en konserverad näbbmus en gång. Huruvida den
alternativa teorien om manråttans likhet med ett piggsvin håller
streck är svårt att säga. Dock må anföras, att en engelsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
