Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biologiska iakttagelser, men i alla fall hade vi nöjet att göra
några observationer, som äro af sådant intresse, att de utgöra
den egentliga anledningen till dessa raders nedskrifvande. Vi
fingo nämligen se ett fullständigt och hvad några arter angår
intensivt flyttfågelssträck. Straxt på morgon såg jag några
små fåglar, som sökte föda och skydd mellan några stenar.
Vid närmare efterseende fann jag, att det var löfsångare. Dä
vi sedan begåfvo oss till skärets sydliga del, varsnade vi, huru
löfsångare oupphörligt en och en konimo ut ur regntjockan
från söder och slogo ned på skäret. Det var tydligen
lifs-kraftiga och pigga fåglar, ty trots regn och rusk voro de »i
bästa kondition» och hoppade och flögo omkring sökande föda
en stund för att sedan åter fortsätta resan mot norden. Det
var ingalunda felflugna utmattade fåglar. Det syntes bl. a. på
den utmärkta skicklighet, hvarmed de undveko och hunno
undan den retade sädesärlehanen, som ilsket jagade dem, som
kommo i närheten af hans bo. Löfsångarna i angränsande
delar af Sverige hade ju redan anländt till sina boplatser
omkring en månad förut. Vi hade sålunda här framför oss ett
sträck af Lapplands fåglar och kunde sålunda konstatera,
huru de där hemmahörande fåglarna ej flytta successivt, som
mången tror, utan med ens draga från sina varma vintervisten
vid ekvatorn till Lapplands korta, men insektsrika sommar.
Jag kunde ej undgå att tänka på och jämföra förhållandena
här, och där jag senast sett en talrik förekomst af löfsångare.
Det var för litet mer än ett år sedan på akasiesteppen norr
om Kenia och praktiskt taget midt på ekvatorn. Där liksom
i det odlade landet på Kenias sluttningar voro löfsångarna
synnerligen talrika i febr. och mars. Men äfven där såg man
dem alltid en och en. 1 febr. ruggade de, så att en del
exemplar ej hade mer än hälften så lång stjärt mot det normala.
Tänk, hvilken resa dessa tillsynes så späda fåglar företagit!
Och dock voro de, som sagdt, lika muntra och krya, som om
60 breddgrader mer eller mindre ej var annat än en liten
bagatell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>