Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Själhundstillgången vid Sveriges kuster.
Enligt Landtbruksstyrelsens redogörelse för fiskerinäringen i
Sverige år 1910 utbetalades nämnda år premier för ej mindre än
8,935 dödade själhundar. I denna siffra äro säkerligen alla tre
arterna, som tillhöra vår fauna, representerade. Det skulle dock vara
af stort intresse att veta, huru mänga af hvarje slag. Sannolikt äro
gråsjälarna mest talrika. I siffrorna från södra och västra kusterna
ingå äfven knubbsjäl. Från vissa delar af landet t. ex.
Södermanland har försports, att vikaren nu är mindre allmän än förr. Det
borde utrönas, om så är fallet äfven på andra ställen.
Fridlysning af vildren och björn i Finland.
Societas pro Fauna et Flora Fennica har vändt sig till kejsaren
med anhållan om att vildrenen må fridlysas i hela Finland, att
björnen må fridlysas under hela året uti tvenne eller flera
tillräckligt stora kronoskogsmarker samt att skottpengarna för fälld björn
må borttagas och staten i stället lämna ersättning för af björn rifna
kreatur. I motiven framhålles, att renen är så godt som utrotad,
och björnen som fast stam endast finnes i två sockenkomplexer, den
ena i östra Karelen, den andra »uppe i norden». Endast 18 i
medeltal ha fällts under senare år.
Ytterligare 0111 Vicia pisiformis.
Som frågan om Vicia pisiformis’ utbredning och lokaler blifvit
aktuell genom Dr. H. Nordenström’s notis i föregående årgång af
Fauna och Flora samt genom Vetenskapsakademiens i vår företagna,
efter hvad det synes, synnerligen välbetänkta åtgärd att föranstalta
om dess fridlysande, meddelas härmed, att den vid Opphems
station, således ej så långt från den af F. Nord i Fauna och Flora
meddelade lokalen (vid Vårdnäs’ Hamra), förekommer dels i 2
bestånd i en löfäng med ovanligt rik och intressant flora, där den
iakttagits och skyddats under lang tid, och dels på en brant
bergsida, där den i somras af oss hittades å en svårtillgänglig afsats,
som intogs av en liten fläck löfängslik vegetation med bl. a. Quercus
och Convallaria. På det förstnämnda stället blommade den i år
rikligt, såsom f. ö. alla de år, vi varit i tillfälle att iakttaga den.
På den sedan gammalt bekanta lokalen vid Räckskog i
Kättil-stads socken, i en löfbacke mot sjön Ämmern, har den under
senare år förgäfves eftersökts.
Hufvudorsakerna till artens sällsynthet liksom till beståndens
litenhet torde få sökas i frönas svårgroddhet, samt i växtens stora
begärlighet för kreatur. På Räckskogs-lokalen har den med stor
sannolikhet förstörts genom betning, hvarifrån den på de två öfriga,
här nämnda lokalerna varit förskonad.
Maj 1912.
Alf och Erik Hannerz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
