Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen sett folk, har ändock altid varit något vildt och otanit hos
dem, så at de beständigt varit mycket skygge, rest öronen,
stått och darrat, eller sprungit mycket yrt, så at de ej ännu
påfunnit konsten at göra dem tama.» Och som bekant har
det ej heller trots många försök lyckats senare tiders folk att
på detta sätt rädda det ståtliga djuret från undergång.
Ett annat stordjur, som särskildt intresserar Kalm, och som
han föresatt sig att ta litet närmare reda på, är Moose-deer.
Man visste då i Europa ej, hvad detta var för ett djur, utan
trodde, att det skulle vara något riktigt oerhördt. Man hade
till och med tänkt sig, att det skulle vara den irländska
jättehjorten, som här bibehållit sig bättre än i Europa, och en del
geologer ville häri se ett stöd för teorien om en tidigare
förbindelse mellan Europa och Norra Amerika. Kalms
undersökningar ge dock blott negativt resultat. Ingen vet något om ett
dylikt sagodjur, och Kalm slutar sitt resonemang om denna
fråga med följande alldeles riktiga förmodan: »Men som här
finnas Elgar, hvilka lära vara de samma med våra Svenska, eller
en variation deraf, och man understundom råkar någon, som
är tämmeligen stor, så torde sägnen om de ofanteligen stora
djur i Norra America med faseligen stora horn fått sin
upprinnelse deraf.»
Af gnagarna är det naturligtvis först och främst bäfvern
man väntar få höra något om. Kalm har äfven åtskilligt att
berätta om den egendomlige byggmästaren, som dock för den
tidens européer ej var en så sällsynt företeelse som för
nutidens. »Om Bäfrarnas konst at bygga sina dammar och hus
är redan så mycket, och af en del väl skrifvet, at det är onödigt
nu förnöta tiden därmed.» Han fanns ännu, ehuru mycket
sällsynt, i Pennsylvanien, men längre bort från odlingen är han
fortfarande allmän. I Kanada hade sålunda Kalm svårt att
komma fram mellan Fort Anne och S:t Fredric för de många
starka bäfverdammarnas skull. Den hejdlösa förföljelse, som
de intressanta djuren öfverallt undergått, rasade nu här som
värst. »Flera skepp gå årligen härifrån till Europa, lastade
til stor del med Bäfver-skinn. Fransoser och Ängelsmän täf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
