Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej vara något nöjsammare at se än dessa sma kvicka kräken tlyga
som Bi vid blommorna och suga saften ur deras djupa blomster
med sina långa smala näbbar.» Med förkärlek uppsöka de
blommorna af en Monarda-art, en verticillat med blommorna i
kransar, och »det är då roligt at se, hur de sticka näbben först
i en blomma, så i den dernäst, och så rundt omkring hela
cirkeln eller verticillen, och när de det gjort, flyga de til en
annan ört och fortfara på samma sätt. Ingen kan tro som ej
sett det, huru snart de haft sit lilla liufvud i alla blommorna
på en ört. Under det de så flyga och suga Honungen ur blomstren,
sätta de sig aldrig på blomman eller örten, utan de äro i et
beständigt flygande som en humla, hålla sina fotter bakåt krökte,
och gå vingarna så fort, som en spinnråcks rulle. Ett bo, som
Kalm undersökte, höll inuti knappt finger diameter och bestod
af »en brun och ganska mjuk materia, som synes vara den
la-nugo eller ludd och ull, som är på bladen af Verbascum mas
latif. lut. C. B.» Utanpå var det »öfvertäckt af den gröngrå
Lichen, som finnes på alla gamla gärdesgårdar och trän.»
Intressanta äro också hans meddelanden om
vandrings-dufvorna, hvilka nu för tiden, trots att de förr funnits i
alldeles oerhörda massor, äro alldeles utrotade. Både i
Pennsyl-vanien och Kanada kommo de tidtals i så obeskriflig
myckenhet, att Kalm undrar, om man ej i dem hade den hemliga
orsaken till »att träden hördes braka och falla omkull mäst
hvar afton och hvar natt, då vi lågo här i villa skogen [uppe
i Kanada], fast det ofta var det alralugnaste väder, så at ej en
fjäder kunde röras.» Köttet var det välsmakeligaste, som kan
gifvas af fogelkött», och är det detta som varit orsaken till de
förskräckliga blodbad, som anställdes, så snart de tröttflugna
massorna under sina vandringar slogo sig ned för att hvila.
Kråkor finnas, »som äro mycket litet skilda från våra ordinarie
i Sverige. De äro af samma storlek som våra, men mäst
kålsvarta. Deras läte eller ljud är dock ej så groft, utan mera
gnällande, och som et medium emellan Kråkor och Råkor.
Det är Corvus americanus, och likt våra göra de stor skada
särskildt på majsen, hvarför också skottpengar betalts för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
