Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i individantalet. I vissa fall kan detta nog vara riktigt, men
det är ju ej därför säkert, att denna ersättning är så
synnerligen lycklig. Man tänke sig blott detta fall, att spofvar,
brushanar och snäppor måste flytta undan och måsar, tärnor etc.
göra sig hemmastadda å de platser, där man förr kunde få se
brushanarnas kämpalekar o. dyl. Bortsedt från en och annan
tillfällig gäst, torde det nog få anses säkert, att våra skånska
mossars fågellif har sett sin »aurea aetas».
Vid en hastig öfverblick af mossen, företer den ingen
lockande anblick. Ödsligt utbreda sig de stora ljungfälten,
som här och där afbrytas af stora grafvar, hvilka äro minnen
från torfmaskinernas framfart.
Om man företar en vandring öfver mossen, kan man
understundom få höra ett egendomligt läte från en stor fågel,
som då och då sväfvar fram öfver nejden. Befolkningen här
har gifvit den namnet »tullaren», men på zoologernas språk
kallas den storspofven (Numeniiis arquatus). Denna fågel
är i Skåne ej särdeles allmän, och under de senaste åren tycks
den ha decimerats betydligt. För ett 10-tal år sedan var den
dock ej så sällsynt här, men numera, då människor dagligen
springa af och an och störa fåglarna, har denna vadare allt
mer och mer dragit sig undan. Å denna mosse, som dock i
utsträckning är ganska stor, torde spofvarnas antal kunna
uppskattas till allra högst fem par. Att »tullaren» är en skygg
fågel är allmänt kändt, ehuru man velat tillerkänna den ett
visst mod vid boet. Härmed må nu vara hur som helst, men
då jag efter ganska stort besvär lyckades finna ett dylikt bo,
flög spofven bort, ängsligt skrikande och återvände ej på två
timmar, under hvilken tid jag låg och inväntade dess återkomst.
Fågeln tycks dessutom i likhet med några andra vadare ej vilja
lämna boet, förrän man är på några få meters afstånd från
detsamma.
Boet ligger ofta doldt mellan några tufvor — ibland dock
på en tufvas topp — och omgifves mestadels af höga
ljung-och blåbärsbuskar. Det består af en håla i marken och så en
bristfällig bale, bestående af torra strån och små kvistar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
