Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om epizoisk fröspridning.
Af Aug. Heintze.
m^jen roll, däggdjur och fåglar samt i någon mån
^äfven fiskar spela vid växternas spridning, har
blifvit mycket olika bedömd af olika författare.
I regel har dess betydelse blifvit i hög grad
öfverskattad.
Det är hufvudsakligen på trenne sätt som
frötransport med djurens tillhjälp äger rum ute i naturen. Vid
endosoisk spridning medfölja fröna djurens exkrementer, som
i sinom tid lämna dem en förträfflig grobädd. Fastna däremot
frön eller frukter på något sätt vid djurens kropp, talar man
om ett epizoiskt spridningssätt. Mer afsiktligt från djurens
sida sker den synsoiska spridningen, d. v. s. växternas
reproduktionsorgan ingå i bomaterialet, uppläggas till vinterförråd
o. s. v., hvarvid ett och annat frö tappas bort eller kommer
till groning i öfvergifna bon eller i bortglömda depåer. Enligt
Kerner, Sernander m. fl. skola äfven frön i stor utsträckning
släpas ikring af myror, som bruka dem vid sina stackbyggnader
eller sätta värde på delar af dem som födoämnen.
Det mest bekanta exemplet på epizoisk spridning lämnas
af Darwin. På foten af en skjuten rödbent rapphöna
(Cacca-bis rufa) tillvaratog han en liten jordklimp, vägande 6 V2 uns.
Ur denna lyckades han vid odling framdraga ej mindre än 82
groddplantor. Liknande observationer äro gjorda af Kerner i
Donauländerna. Denne forskare undersökte slam och fuktig
dy, som fastnat vid näbbar, fotter och fjädrar af snäppor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
