Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linncea borealis: 7 skenfrukter, af hvilka 6 ägde grobart frö.
Festuca ovina (fårsvingel): ett treblommigt småaxparti,
fastklibbadt vid en skenfrukt af föregående art.
Bryum sp. (lågväxt mossart): en 1,6 mm. lång, död
grenspets.
2. Lagopus lagopus. Profvet tillvaratogs på fyra ripor,
skjutna i Säfvar s:n den 19 okt. 1911, och utgjordes af
fjäderrester, torfpartiklar m. m. Dessutom:
Compositce: fragment af en fjäderpensel.
Linncea borealis: 6 skenfrukter, alla med grobart frö.
Equisetum pratense (fräken): en 8 mm. lång, död grenbit.
Dicranum sp. (högväxt mossart): 2 lösa blad.
Polytrichnm sp. (troligen P. commune, björnmossa): 4 gröna
sporer.
Sphagnum sp. (hvitmossa): 4 c. en mm. långa grenspetsar.
Hos såväl ripa som hare voro skenfrukterna af Linncea
starkt intrasslade bland fjädrarna resp. håren. Att döma af
de mestadels rätt illa medfarna och nötta högbladen syntes
åtminstone en del frukter ha transporterats ikring af djuren i
åtskilliga dygn, en och annan frukt kanske hela veckor.
Linncea växer vanligen i fuktiga, mossrika barrskogar, och
dess fruktställningar nå ringa höjd öfver marken. Dess
skenfrukter kunna därför endast i ringa grad föras ikring af vinden,
utan tyckas hufvudsakligen vara hänvisade till utspridning med
djur på epizoisk väg. Ofvan trädgränsen torde den ytterst
sällan mogna sina frukter och synes därför allt emellanåt
be-höfva rekryteras nere från björk- och barrskogszonen. Äfven
denna spridning upp till alpina zonen kan mycket väl äga rum
med hare och ripa.
För Festuca ovinas frukter och björnmossans sporer är
epizoisk spridning helt säkert af rent tillfällig natur och utan
någon som helst betydelse. Båda äga i vinden sin viktigaste
och mest effektiva spridningsfaktor. Fårsvingeln är därjämte
vinterståndare och sprides, åtminstone uppe i fjälltrakterna, i
mycket stor utsträckning genom yrsnö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
