Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen af svart kis göra de ett mörkt och ovänligt intryck.
Sjöar och sumpmarker äro betäckta med väldiga vassar, det
är vår vanliga Phragmites communis, som här öfverallt står
3—4 in. hög och mer än tumstjock nedtill. Af dem byggas
både hus och gärdesgårdar (längs Araxes och Kurå på
Mugån-stäppen ser man hela fiskarbyar, byggda af vass), men
framför allt tjäna de som tillhåll för ett rikt djurlif. Detta
sär-skildt under vintermånaderna, då Talysch är uppehållsort eller
genomfartsland för allt, hvad flyttfåglar heta mellan Kaspiska
hafvet — Wolga — Ishafvet och från Kaspiska till Svarta
hafvet. Endast de ömtåligaste flytta ända ned till Persien, större
delen vadare och simfåglar stanna i Talysch’s morzi och Mugåns
saltsjöar. Under den tiden är Talysch naturligtvis ett
sannskyldigt Eldorado för ornitologer. Stannfågelfaunan är ej på
långt när så rik; när vi nu kommo i midten af april, voro
flyttfåglarna redan sin kos och den »döda säsongen» hade
in-trädt. Hvad som emellertid äfven nu imponerade ofantligt,
var det enorma individantalet. — Reptiliefaunan var mycket
fattig på arter, men så mycket rikare på individer; diken,
bäckar och sjöarnas vasskanter formligen vimlade af sköldpaddor,
som plumsa i vattnet vid annalkande fara, ofta syntes hela
stränderna ramla i vattnet, så betäckta voro de af sköldpaddor.
Mycket talrika voro också vattensnokarna och den kaukasiska,
strimmiga smaragdödlan (Lacerta viridis var. strigata Eichw.)
höll till öfverallt, där det var något så när torrt. Den vanliga
scheltopusiken (Ophisaurus apus Pall.) var naturligtvis
öfver-allt talrik, ofta i jätteexemplar. I skogarnas snår ännu ett
par snokarter och ett par mindre ödlor — och reptiliefaunan
är genomgången! — Däggdjursfaunan är märkvärdigt nog
kanske ofullständigast känd, både på vildfåren i bergen och
hjortarterna är man ännu osäker; af rofdjuren lär väl
kungs-tigern numera kappt gå öfver ryska gränsen, men pantrarna
lära ej vara alltför sällsynta. Vidare talade man om en svart
vildkatt, men skjuten är ännu ingen, alla dessa rofdjur låta
sig svårligen jagas annat än på vintern. Björnarna lära vara
allmänna och allra allmännast äro schakalerna, som tjöto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
