Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortsätter, tvärs öfver Ångermanlands nordligaste snibb, inåt
Lappland. De olika lagrens läge i detsamma är i hufvudsak
lika med de öfriga silurbildningarnas, ehuru bergarternas
sammansättning är något växlande. Den del, hvarom här är fråga,
d. v. s. Storsjöbäckenets östliga del, har sålunda mestadels
alunskiffer och ortoceratitkalk. Formationen är här också
något sänkt genom förkastningar, men är i hufvudsak orubbad
ur sin ursprungliga horisontala lagerställning. Denna, som
bildas af alunskiffer, ortoceratitkalk, lerskiffer och öfverst
Endsjön å Frösön. Ängarna i förgrunden växtlokal för Nigritella nigra.
enkrinitkalk, bär ofvanpå ett täcklager af krosstens- eller
jökelgrus, som genom sin kalkhalt och de lätt förvittrande
lerskiffer-bitarna bildar en mycket godartad jordmån.
Alla arter, som upptagits i denna förteckning, återfinnas
inom periferien af en cirkel med en halfmils radie och med
Östersund såsom medelpunkt. Det är särskildt tre lokaler inom
denna cirkel, som äro anmärkningsvärda på grund af sin
orchidé-vegetation, och som jag därför här skall närmare beskrifva,
nämligen den 2 km. nordost om staden liggande
Rannåsmy-ren, det s. k. Kalkkärret invid järnvägen söder om staden samt
Endsjön å Frösön.
Rannåsmyren utgöres delvis af bottnen till en aftappad
Fauna och Flora 1913. Häft. 1. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
