Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på östra sidan om denna väg består på sluttningen mot myren
hufvudsakligast af äldre granskog med en riklig
undervegetation af mossa, Hylocomium, och blåbärsris. Här förekommer
%
bland ett flertal Pyrolaarter såsom P rotundifolia, media,
uni-flora och secunda ytterligare 3 orchidéer, nämligen Goodyera
repens, Listera cordata och Coralliorrhisa innata, hvilka arter
älska samma omgifning och därför merendels växa tillsammans.
Äfven af denna Listera-art har jag tagit exemplar, som nått en
anmärkningsvärd storlek nämligen nära 30 cm., som väl är ett
mindre vanligt mått på denna art. Alla tre äro omkring
Östersund rätt vanliga.
Om man fortsätter vidare öfver åsens krön, kommer man
snart fram till Sollidens sanatorium. Strax innan man når
detsamma, knappt 100 meter innanför skogsbrynet, har jag
funnit en växtplats för Jämtlands raraste orchidé och för öfrigt
hela den svenska orchidéflorans mest magnifika representant
nämligen skogsfrublomman Epipogium aphyllum. Marken är å
detta ställe något sumpig och fufvig, bevuxen med mossa och
blåbärsris, och på en sådan tufva fann jag i aug. 1909 ett
bestånd af Epipogium på 8 ex. De största och vackraste
individerna buro 3 svagt luktande blommor och nådde en längd af
25 cm. Den har äfven iakttagits på några andra lokaler i
stadens omgifningar exempelvis mellan artilleriets exercisfält och
Spikbodarna, i stadsskogen ofvanför Lugnvik samt i Sunne,
dock alltid i ett fåtal individer. Enligt livad det vill synas, så
har denna »skogsfrublomma», som för ett 50-tal år sedan
betraktades som en stor sällsynthet, ocli 1870 af Areschough
skildrades som »en skugga af tropiska former, som några
gånger visat sig på svensk jord», numera visat sig äga en
synnerligen vidsträckt utbredning ocli observerats inom alla landets
provinser.
Den andra i ordningen af nämnda 3 lokaler, det s. k.
Kalkkärret, ligger något söder om staden, begynnande ung.
en lialf km. nedanför Odensviks samhälle och sträckande sig
fram till Odensala by. Något egentligt kärr är det ej. utan
mera en sträcka något kuperad skogsmark, med i sänkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
