Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att hon skulle komma tillbaka, tog jag för gifvet. Jag
steg upp i ett närliggande träd oeh fäste kameran maskerad
på en lämplig punkt. Så spände jag slutaren, drog en hundra
meters ledning med 111ig bort igenom skogen så långt jag
kunde se boet klart och lade mig att vänta med en lång kappa
till täcke. Turi fick med buller och bång taga vägen utför
sluttningen.
Helst skulle jag velat taga en dag på mig och göra
något extra på ett så lämpligt ställe, men vi hade ondt om mat
och tid.
Det var kallt, där jag låg i snön, och jag vågade inte röra
mig af fruktan att skrämma hökarna, ty, att bägge voro
närvarande, hörde jag af deras lockrop borta i sluttningen.
Plötsligt lockade en af dem starkt och ihållande, jag hörde,
hur det kom närmare hastigt, och så kommer den lille fine
hanen fram och slår upp på en öppen plats inte tjugu steg
ifrån mig.
Aldrig glömmer jag den dufhöken. Han satt på en
kullfallen gammal fura, hvars nakna vridna grenar påminde om
någon slags väldig förhistorisk hornkrona. Snötäcket omkring
glittrade i solskenet, de friska furugrenarna lyste mörkgröna
som bakgrund, och den lille vackre höken satt stilla som en
tafla. Hans ben och fötter voro klargula, och bröstet hade de
fina skarpa ränder, som endast den höga åldern förlänar. Så
kom det en skugga glidande öfver marken bakom honom,
honans gälla lock blandade sig med hans, och med en snabb
vändning kastade hanen sig ut från grenen och följde lekfullt
jagande sin maka bort mot boet.
Jag var så häpen öfver fåglarnas ringa skygghet och så
betagen af deras uppträdande, att jag höll på att glömma
kameran, men jag hann se en skymt af honan, när hon slog
upp i boet, och i förmodan, att hon ännu stod på bokanten,
gillrade jag af.
Bilden visar, att hon redan stod inne i boet och att
kroppen delvis är dold af riset. Men detta visste jag ju först
sedan — och vi hade lite mat och ondt om tid. Jag hann bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
