Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt hade nu varit godt och väl oss emellan och tjufveriet
förglömdt, om de små djuren den följande sommaren icke
återfallit i brottet; och nu var deras plundringståg ännu
hänsynslösare “och svårare att tillbakaslå.
När så hösten kom och myrorna gått i vinterkvarter,
beslöt jag mig för att på en gång göra mig kvitt det besvärliga
grannskapet. Trädgårdsmästaren fick gräfva bort myrstacken,
och det gjorde han också rätt grundligt och tillräckligt djupt,
som jag åtminstone inbillade mig. Hålet fylldes därefter med
torf och sand, och jag trodde mig härmed vara fri från vidare
påhälsning af myrorna.
Motsatsen inträffade dock.
Då vårsolen började verka och kälen försvann ur jorden
syntes, där myrstacken förut stått, en mörk, rörlig massa,
liknande en porlande källåder, som arbetar sig ur jordens inre.
Det var tusentals myror, mina gamla bekanta, som nu
yrvakna och hemlösa sprungo om och på hvarandra inom en
krets af en fots yta. De olika individerna hade än ej kommit
sig för att göra några utflykter, utan syntes ha någon
oros-fylld öfverläggning om, hvad som var att göra vid en så fatal
situation som att finna hela sin sommarbostad bortsopad.
Blott en och annan tycktes taga saken mera lugnt,
samlade några sansade kamrater i sitt följe, och så aflägsnade sig
den lilla patrullen följande en af de sedan gammalt kända
små vägarna utåt nejden. Följande dagarna ryckte den ena
patrullen efter den andra ut, och snart var arbetet åter i full
gång med hopsläpande af nytt byggnadsmaterial.
Myrvägar började nu grena ut sig åt alla håll dels gamla,
dels nya. Ett par sådana vägar ledde åter till min bostad och
voro nyanlagda, men ledde denna gången ej till skafferiet, utan
fortsatte förbi knuten, utefter södra gafveln till den i sydväst
liggande långsidan af byggningen. Där mynnade vägarna ihop
och försvunno in i stenfoten, där ett stycke upp ett tumsbredt
hål fanns i rappningen.
Nu trodde de hemlösa små djuren sig ha funnit en
lämplig boplats och här arbetades nu med all kraft på uppförandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
