Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt benäget meddelande af inspektor P. E. Lindström,
Bredsjön, fanns i början af 1800-talet i samma sockens
västliga del en och annan bäfver vid Bjurddalsbäcken väster om
Västansjö (Bredsjön). Vid nyssnämnda vattendrag, hvars första
sammansättningsdel med tiden blifvit för allmogen obegriplig
och därför kontaminerats til! Myrådalsbäcken, sköts det sista
djuret 1805—1807. I närheten af den s. k. Ormhälltjärn finnas
ännu tämligen rikligt bäfverstammar på IV2—2 meters djup.
Från provinsens västra del föreligga inga data. Dock
synes, af vissa namn att döma, bäfver hafva funnits flerestädes
i Ljungans och dess bifloders dalgångar. Före älfvens utlopp
i Mellansjön bildar den Bureforsen, och på samma sjös västra
sida ligger Bursnäs, båda härledande sig från det äldre svenska
ordet bur eller bjur (bäfver), som äfven ingår i
Bjurådalsbäc-ken. Betydligt yngre är namnet Bäfvertjärnsbäcken, som flyter
till Stavstjärn nära Harrsjön.
I provinsens västra delar, där Ljungans stora
timmerflott-ningssjöar finnas, är det godt om fiskrika skogssjöar. Om
en af dessa, Färningen, som ligger 2V2 km. från
Ytterturin-gens by, berättar sägnen i Hafverö socken, att det i denna
sjö fordom fanns ett synnerligen rikt mörtfiske, men att man,
då två turingsbor blifvit osams om fiskeområdet, därefter
hvar-ken på nät eller andra redskap kunnat få annan fisk än abborre,
fast det finnes rikligt med mört i sjön. (Meddelandet lämnadt
af inspektor Bylund på Hafverö-Vallen).
Här och där i nordöstra Medelpad finner man ej sällan på
betesmarker invid fäbodar och byar, att de tama djuren
kvar-lämnat icke blott giftiga växter utan äfven sådana, som
innehålla en mindre kvantitet kiselsyra o. d. Särskildt hästar äro
i detta hänseende mycket nogräknade. Så t. ex. ser man i
Bye (Hässjö s:n), att alla »granogräs» (Equisetum-arter)
försmås af hästar, dock ätas de mindre arterna af kor. Likaledes
har jag i Skälljum (Ljustorp) funnit en starrart (Carexglobularis)
och dufkullan (Trientalis europcca) stå orörda. Dock ingår
den förra ofta i höet som vinterfoder. Den gula näckrosens
blad (Nup/iar luteum) förstöres någon gång af kor, något som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
