- Project Runeberg -  Fauna och flora / Åttonde årgången. 1913 /
76

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gifva goda exempel härpå. Om en fågel ruggar blott en gång,
sker detta ofta strax efter sedan fortplantningsbestyren för
året afslutats. Dock är detta ej en allmängiltig regel.
Svalorna rugga på sina vinterstationer, och löfsångarna rugga så
sent som i februari. Äfven roffåglarna rugga oftast
vintertiden.

Genomlöper en fågel tvenne ruggningsprocesser årligen,
äro ofta de båda dräkterna mer eller mindre fullständigt olika.
Detta är t. ex. fallet med många vadare, andfåglarnas hanar
m. fl. Den ena dräkten är då i regel betydligt grannare än
den andra, och man talar om praktdräkt, vårdräkt o. s. v.
Utan tvifvel står också denna prydnadsdräkts utveckling i
sammanhang med fortplantningen. Men det är mycket
märkvärdigt att studera, huru olika lång tid dessa praktdräkter bäras
och vid huru olika tider de anläggas. Det är också ett
spörsmål, som gärna framställer sig, då en fågels båda dräkter äro
hvarandra olika, hvilkendera dräkten är den ursprungliga?

Om hane och hona af en fågelart äro sinsemellan olika,
är det i allmänhet hanen, som har den vackraste dräkten,
ehuru visserligen en del vadarefåglar såsom simsnäpporna,
Rynchcea, m. fl. utgöra undantag, hvilket då står i samband
med, att bland dem hanarna ha de tyngsta familjeomsorgerna.
När hane och hona äro sinsemellan olika, äro också hanarna
i praktdräkt af skilda men närstående arter hvarandra mera
olika, än hvad fallet är med honorna, som ofta inom hela
släktet eller underfamiljen visa öfverensstämmelse. Våra
änder och dykänder illustrera detta på ett slående sätt. Af
dessa fakta kan man då draga den slutsatsen, att det är
hanarna, som förvärfvat något nytt i praktdräkten under
utvecklingens gång, under det att däremot honorna i stort sedt
representera det ursprungligare tillståndet. Det styrkes än mera
däraf, att i sådant fall äfven ungfåglarna i sin första dräkt
likna honorna, och det är en allmän regel, fastän naturligtvis
med undantag, inom hela djurriket, att individens utveckling i
breda drag återgifver släktets utvecklingshistoria. Det lider
alltså intet tvifvel, att hanarnas praktdräkt är något nytt, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:19:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1913/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free