Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deles bestämda flyttningsvägar. Ur föreliggande biologiska
observationer uppdrog P. äfven ett stort grundschema för dessa
olika vägar, en plan, som ännu i våra dagar utgör den fasta
basis för vårt vidare arbete.
Å andra sidan är det ju helt naturligt, att man stöter på
oerhördt stora svårigheter, då man ur observationer öfver
fågelarters förekomst och flyttningsförhållanden vill söka finna de
leder, efter hvilka flyttningarna försiggå. Ganska själfmant
tränger sig det behofvet fram, att bland mängden af flyttande
fåglar kunna med bestämdhet följa några vissa individer på
deras flykt. Nu ligger det ju utom rimligheternas gräns att
ens begära, att man på något sätt skulle kunna observera
bestämda exemplar under hela deras flyttning.
Men redan därmed, att vi kunde veta, att en fågel, som
exempelvis i juli fanns i Sverige, i september befinner sig i
norra Afrika, vore åtskilligt vunnet. Och än mera, om vi hade
flera analoga fall. Så att vi t. ex. visste, att en annan fågel
af samma art och ålder, som äfvenledes i juli fanns på samma
plats i Sverige, som den förstnämnda, i slutet af augusti
anträffades vid Portugals kust, medan den tredje af samma slag
fanns utanför Belgien i början af augusti. Om dessa fynd
mångfaldigas i antydd riktning, så kunna vi med ganska stor
sannolikhet antaga, att ifrågavarande fågelart flyttar utefter
Europas västkust till norra Afrika, och tiderna för fynden visa
oss då ungefär också, huru flyttningen fortskrider.
Det är denna princip, som tagit sig uttryck i en af de
bästa undersökningsmetoder, vi på hithörande gebiet äga:
ringmärkningarna.
Tanken på, att genom några kännetecken utmärka vissa
fåglar, och härigenom studera deras öden är inte alldeles ny.
Fransmannen Millet gjorde redan 1866 (i Buli. Soc. imp. d’Accl.)
ett förslag, att man skulle förse en del flyttfåglar med
olikfärgade trådar. Det stannade endast med idén, och Palmér,
som omnämner detta, framhåller 1876 (Uber d. Zugstr. d. Vögel.
p. 7) att »metoden uppenbarligen skulle varit så osäker, att
man knappast kunnat vänta något resultat af densamma . Den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
