Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
murödlor och hvarjehanda småormar. Detta är högeligen
intressant, att Bufo viridis uppsöker samma platser som dessa
värmeälskande reptilier. De senare sky säkerligen paddorna,
*
ty det fordras ju endast den minsta retning för att dessa skola
afsöndra sitt för reptilierna så ytterst farliga gift — men man
träffar dem dock allt som oftast tillsamman. Nattens dagg
ger antagligen paddorna den nödiga svalkan — halfva dygnet,
ty under dagen bli de mindre stenarna under den ständiga
bestrålningen från en mestadels molnfri himmel mycket varma.
De närmaste små bäckarna äro redan i midten af april
fullständigt uttorkade, och nederbörden är i Tiflis minimal, så
att paddorna måste göra långa vandringar, om de under den
långa, varma årstiden skulle vilja svalka sig ordentligt.
Bufo viridis förekommer äfven långt in på stepperna (jag
fångade henne på Mugån), men — hvad som i detta
sammanhang är af särskildt intresse — hon förekommer äfven på
saltsteppen! När jag förra året (i april) red från Astaca vid
Kaspiska hafvet till Ardebil i Nordvästpersien och under en
stor del af dagen färdades öfver den glödheta Ardebiler
högslätten med sin saltstepp, höll jag noga utkik, om jag ej skulle
få se någon lefvande varelse i denna tröstlösa trakt.1 Saltet
kristalliseras fram ur marken, stora sträckor äro som
snöbe-täckta; här fann jag i en pöl med salthaltigt vatten en ung
Bufo viridis! Det är att märka, att på våren, när snön
smälter eller det regnar i bergen, delar af steppen sköljas af
färskvatten, hvilket en tid håller sig något så när sött, men sedan
blir saltare, ju längre det blir stående öfver den salta marken.
Vattnet i pölen eller dammen (30—40 cm. djup) smakade
tydligt salt, och omgifningen var tröstlös, nästan helt
»snöbe-täckt»
Ännu märkligare var fyndet af en Bufo viridis vid
stranden af en veritabel saltsjö på andra sidan Ardebil. Här flöt
saltet i tunna hinnor på vattenytan, och stränderna kantades
af ett tjockt lager hvitt salt. Paddan var ej / saltvattnet, men
de glödande, torra ständerna med sina klippor och moras
1 Återkommer till ämnet i nästa uppsats om Kaukasus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Feb 8 00:19:16 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1913/0127.html
