Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Faunistiska notiser från Ångermanland ni. in.
Enligt alla för mig bekanta litteraturuppgifter plägar lärkan
återkomma till vårt land tidigare än bofinken. Under de tre år
jag varit bosatt här i norra Ångermanland har jag hvarje vår (1911,
1912 och 1913) iakttagit att bofinken kommit långt tidigare än
lärkan, medan snön ännu legat så djup, att man obehindradt kunnat
åka skidor öfver gärdesgårdarna, i år t. ex. d. 23 mars, under det
att ännu d. 9 april ingen lärka låtit höra sig. Både honor och
hanar ha varit bland de tidigast ankomna.
Våren 1911, sedan snösmältningen till största delen försiggått,
kom en natt ett starkt snöfall. Följande morgon samlades å
lovartsidan af en större byggnad, där marken tack vare blåst
fortfarande var bar, en större flock bofinkar, än jag någonsin haft
tillfälle iakttaga; de torde ha varit bortåt 300 stycken, inclusive
några bergfinkar, som höllo dem sällskap. Ett kilogram hafregryn
och åtskilliga söndersmulade brödskifvor, som jag kastade till dem,
försvunno snart sagdt ögonblickligen.
I anledning af de uppmaningar, som framställts i uppsatsen
»några faunistiska studieämnen för sommaren» (Fauna och Flora
1912), ber jag få lämna ett par anspråkslösa bidrag. Som svar på
frågan »Huru långt går den vanliga paddan mot norr?» vill jag
nämna, att hon förekommer i norra Ångermanland, men rätt
sällsynt; många af ortsbefolkningen ha aldrig sett henne.
Ett välbekant djur är »Skratt-abboren», hvarmed säkerligen den
större vattenödlan betecknas; själf har jag icke sett djuret. Namnet
Skratt-abborrtjärn» återfinnes t. o. m. på Generalstabskartorna.
Enligt Sven Nilssons Amfibierna, bär den större vattenödlan i
Dalarne detta namn.
Det är ju mycket möjligt, att dessa bägge djur förekomma långt
nordligare, men för att deras gräns skall bli fastställd måste ju
någon göra början och meddela, hvad han känner.
Såsom exempel på sparfhökens djärfhet kan möjligen förtjäna
anföras, att jag en vacker förmiddag hösten 1911 omedelbart invid
Karl XII:s staty i Kungsträdgården i Stockholm iakttog huru en
dylik pilsnabbt kör fram mellan två med människor fullsatta soffor
och grep en gråsparf på marken, med hvilken han sedan flög upp
på taket till K. Teatern. Det hela försiggick så snabbt och
ljudlöst att — såvidt jag kunde märka — ingen annan af de
sysslolösa närvarande observerade det lilla dramat.
Själevad d. 9 april 1913. Per Stolpe.
Fågel- och växtlif på Bonden.
Det för sin tordmulekoloni bekanta skäret Bonden är beläget
2 mil utanför Nordmalings skärgård, 6 mil från Umeå. För
skoningslösa jägares och tanklösa äggplundrares skull har nu staten
på förslag af Föreningen för Skogsvård, förbjudit all jakt och
äggplundring på det lilla skäret.
Om »Bonden» skrifver Htilphers från sin 1732 års resa: »Höga
klippan, Gamle Man eller Bonden,- en märkelig hafskänning mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
