- Project Runeberg -  Fauna och flora / Åttonde årgången. 1913 /
175

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175

sam med Indien och Ost-Asien. Af det stora såväl i Afrika
som i Asien och Australien förekommande sporrgöksläktet har

Madagaskar en art *Centropus toulou, som är intressant, eme-

*



dan dess dräkter vid olika årstider äro så fullständigt olika.
Den är väl företrädd i d:r Kaudern’s samling. Den
gulnäb-bade afrikanska göken Ceuthmochares australis synes blott
tillfälligtvis ha förflugit sig till ön. Släktet Coua omfattar ej
mindre än 11 arter (4 representerade i d:r Kaudern’s samling),
som alla äro endemiska på Madagaskar liksom äfven den
närstående Cochlothraustes delalandii. Alla dessa äro mycket
vackra fåglar, en bär en helblå fjäderskrud (*Coua ccerulea), och
flera äro tofsprydda (*C. cristata). Men äfven de andra, som
t. ex. den olivgröna undertill rödbruna *C. coquerelli och den
olivbruna under kastanjeröda *C. serriana med svart strupe
äro prydliga nog.

Bananätare (Musophagidæ), som äro så talrika i Afrika,
saknas på Madagaskar.

På papegojor är Madagaskar fattigt, men relativt taget
gäller det ju äfven om Afrika. Mest karakteristiskt är släktet
Coracopsis med tvänne svartbruna arter (C vaza & *nigrä)
på hufvudön och en på hvardera af Seychellerna och
Komo-rerna. Härtill kommer blott den lilla gråhufvade »inseparable»
(*Agapornis cana), en endemisk art af ett i öfrigt afrikanskt
släkte. På de mindre öarna finnes eller funnos
Alexander-papegojor af tre olika arter, men ingen af dem synes ha nått
hufvudön och åtminstone en är numera utrotad.

Bland blåkråksfåglarna träffar man åter en hel rad af
intressanta endemiska former omfattande ej mindre än 4 olika
släkten, Brcichypteracias, Atelornis, Uratelornis och
Coraco-pitta. Den sistnämnda har tvänne arter på Madagaskar, af
hvilka en (*C. pittoides) finnes i d:r Kaudern’s samling, de
öfriga bestå blott af en art hvar och en. Det i tropiska delar
af gamla världen vida utbredda släktet Eurystomus har också
en endemisk Madagaskarart, *E. glaucurus, men de egentliga
blåkråkorna, som ha så många afrikanska former, gå ej öfver
Mozambique-kanalen. Däremot har denna ö ett afvikande släkte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:19:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1913/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free