Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än tjäderägg. Radde uppgifver sig ha sett omkring 15 kycklingar
hos den kaukasiska arten, men andra arter uppgifvas ha 6—9 ägg,
som de lägga i en enkel bale. Tetraogallus-arterna lefva mestadels
af växtämnen och beta örter och gräs så godt som hela dagarna i
ända. Men de hålla äfven till godo med mossor, ormbunkar, frön
af allehanda slag, insekter o. s. v. Stundom får deras kött en väl
starkt kryddad smak af de fjällörter de förtära. På andra håll
upp-gifves åter köttet vara särdeles välsmakande, och de äro i regel
feta. Deras läte är vanligen ett tämligen fint pipande, ett för
hönsfåglar ovanligt välljudande läte. När de äro uppskrämda och flyga
bort, är deras läte mera häftigt och gällt, och de hålla på därmed
så länge de flyga.
De olika arterna äro hvarandra rätt lika och äfven tämligen
likstora, från 50—75 cm. Tupp och höna äro äfven ganska lika,
ehuru den förra är något större och försedd med ett par kraftiga
sporrar. En gul naken fläck bakom ögat finnes hos båda. Den
afbildade arten härstammar från Altai-bergen och heter Tetraogallus
aliaicus. De båda exemplar, som här fotograferats, äro en gåfva
till Riksmuseum af Excellensen Solomirsky i Jekaterinenburg. Denna
art igenkännes på de hvita fjädrarne på sidorna af kroppen.
Huf-vud och hals äro grå, hakan hvit, bröstet med hvita fläckar.
Ryggen är mörkare än halsen och fint vattrad. Vingtäckare och
gump-fjädrar med hvita kanter. Fotterna äro röda. Den på Himalajas
sluttningar lefvande T. himalayensis, som af kirgiserna kallas »ullar»,
har en kastanjebrun fläck på sidorna af hufvudet och nacken, och
ett likadant band kantande den hvita halsen, bröstet är hvitt med
svarta bandfläckar. T. caspius, som träffas på Mindre Asiens berg
och ostvart till Transkaspien och Persien, har grått bröst med svarta
fläckar samt armpennornas basala hälft hvit. Den kaukasiska arten
T. caucasicus har nacken roströd och bröstet svart, vattradt med
grågult. Slutligen finnes äfven en art i Ost-Turkestan och Tibet,
T. tibetanus, och en art i Kina, T. henrici, båda dessa sakna hvitt
på handpennorna. Den förra har hvitt bröst och är den minsta,
den senare har grått bröst och är den största af alla arterna.
E. L.
Gluttsnäppe-bilderna.
Den 9 juni i år fick jag nöjet fotografera ett bo af gluttsnäppa
äfvensom fågeln själf, medan den rufvade (se fig.).
Boet låg å ett för skogsodling afröjdt fält, en »försöksyta», i
gles tallskog omkring 5 kilometer öster om Gellivare i Lule
lappmark. Profytans höjd är beräknad till 3/s meter. Nedanför
tallheden går på flera sidor rinnande vatten. Helt nära drager bäcken
Kavajoki fram, och på en dryg kilometers afstånd går på ena sidan
Vasaraälfven och på den andra Lina älf. Utom dessa strömmande
vatten finnas i omedelbar närhet mindre kärrdrag och stagnerande
vatten.
Å profytan lågo med korta afstånd korslagda torra grenstycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
