Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter Lainio älf är skatan numera utbredd ända upp till
Lannavaara (enl. medd. af Aug. Lundberg) och Öfre Soppero.
Ej sedd i Kiruna (Gyldenstolpe). Kring Torneträsk saknas
hon helt, äfven i finnbyn Kattovuoma vid sjöns östra ände.
Sommaren 190S häckade ett skatpar i en af de öfversta
björkarna strax öster om Riksgränsens järnvägsstation. Hit torde
den vara inkommen från Norge.
Under sin resa i de södra lappmarkerna år 1832 iakttog
Zetterstedt skatan i Lycksele (allmän), Älgsjö och
Vilhelmina. Enligt meddelande af Witt-Strömer är arten ännu
sällsynt i östra delarna af Lycksele lappmark. Själf har jag i
dessa trakter knappast sett den annorstädes än i själfva
kyrkobyn. I Åsele lappmark saknas den fullständigt uppe i
fjälltrakterna.
År 1843 förekom arten i Jokkmokks »kyrkostad» enligt
Löwenhjelm. Två år senare besökte denne författare återigen
Lappland och tycktes då ha ägnat särskild uppmärksamhet åt
skatans utbredning. Han omtalar, att hon vid denna tid var
sällsynt vid Sorsele och fanns hvarken i Kvikkjokk eller i
Arjeploug. Vid sistnämnda by hade den dock varit sedd på
våren af befolkningen, som äfven uppgaf, att skator tidigare
funnits »i mängd» i byn, men 1842 »på en gång alldeles
försvunnit». Under färden från Arjeploug öfver Arvidsjaur till
Skellefteå träffade Löwenhjelm Pica först vid Glommersträsk
strax inom lappmarksgränsen.
Skatan är med all säkerhet ingen för Lappland
ursprunglig fågel, utan har inkommit hit först i samband med kulturen.
Hennes invandring har i hög grad gynnats därigenom att hon
ej synes ha varit utsatt för någon förföljelse från befolkningens
sida. Zetterstedt skrifver sålunda om hennes förekomst vid
gårdarna kring innersta ändan af Ofotenfjorden år 1821: »De
stå här, liksom hos allmogen i Sverige, i mycken kredit och
tros föra lycka till det ställe, där de uppehålla sig. De äro
därför skyddade vid gårdarna.» Trots dessa gynnsamma
omständigheter tyckes hon endast helt sakta förmå utbreda sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
