Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Växtodlancle myror.
Af
Gunnar Alm.
äxternas spridning har sedan långa tider
tillbaka varit föremål för ifriga undersökningar,
och många öfverraskande upptäckter ha därvid
upprepade gånger gjorts. Särskildt har den
s. k. synzoiska spridningen, d. v. s. det af djur
afsiktliga transporterandet af frö eller andra i
utbredningssyfte lämpliga delar af växten varit, föremål för
ingående studier, och gäller detta i synnerhet de växter, som
i sitt utbredningssträfvande ha myrorna till sin hjälp. Dessa
växter, som fått namnet myrmekochorer, äro ingalunda ovanliga,
men hvarför just de blifvit föremål för myrornas intresse, är
ofta underkastadt tvifvel.
1 många fall torde fröen ha några för myrorna
välsmakande ämnen, såsom söta safter eller olja, hvarvid fröen endast
hemsläpas af myrorna för att efter förtärandet af läckerheterna
bortkastas. I andra fall åter användes hela fröet eller
åtminstone den större delen däraf såsom föda åt larverna och i
några fall äfven åt de fullvuxna, och enligt en tredje
uppfattning skulle fröens likhet med myrkokonger (»myrägg») vara
orsaken till deras bortförande.
Huru som helst, ett intressant kapitel är i alla fall detta
förhållande, och redan från forntiden omnämnas s. k.
åkerbrukande och skördande myror. Mest bekanta af dessa äro de i
södra Europa förekommande Messorarterna, hvilka insamla
stora förråd af korn och andra frön, som sedermera användas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
