Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan förut omnämnd taktisk skenrheotaxis och egentlig
rheo-taxis ej behöfver vara så skarp; båda kunna medverka till
djurens orienteringsinställningar (liksom äfven optisk skenrheotaxis),
och det kanske ej alltid är så lätt att säga, hur mycket som
kommer på det ena och hur mycket på det andra irritamentets
konto. I hvarje fall har man ännu allt för litet studerat
hithörande fenomen. Om t. ex. en fisk simmar framåt mot
strömmen i närheten af bottnen, med hvilken han tidvis kommer i
beröring, så får ju än det ena, än det andra irritamentet
tillfälle att verka: i ena fallet är det ju en fast kropp, nämligen
bottenytan, som utlöser rörelsen, i andra fallet däremot en
vätska, nämligen vattenströmmen. Likheten är emellertid den,
att båda inverka på fiskens hudsinnesorgan. Åtminstone är
detta teoretiskt tänkbart. I alla händelser synes nog den förra
faktorn vara af underordnad vikt och betydelse, och
beträffande djur, hvilka krypa utefter bottnen, kan den sannolikt ej
alls komma i fråga. Vi skulle således i dessa fall vara
berättigade att antaga, att verklig rheotaxis förekommer.
Redan under förra hälften af 1800-talet iakttog man att
planarier vandrade uppför de rinnande vattendragen. De
försök, som sedermera föranleddes af dessa och förnyade
observationer ute i naturen, och som utförts af flera olika forskare,
ha i viss mån lämnat motsatta och stridiga resultat.
Emellertid synes de sist gjorda och sannolikt i större skala och med
större kritik och noggranhet utförda experimenten gifva vid
handen, att planarierna visa tydlig rheotaktisk reaktion. Vid
dessa försök har man så mycket som möjligt sökt upphäfva
alla störande inflytelser, som kunna tänkas inverka på
resultaten, och flera kontrollförsök ha också anställts. Dels ha
pla-narier införts i glasrör, genom hvilka letts en vattenström af
reglerbar styrka, dels har man också placerat djuren på
glas-skifvor, hvilka öfverspolats med en konstant vattenström,
kommande från ett visst bestämdt håll. 1 de flesta fall ha försöken
otvetydigt ådagalagt, att djuren vandra mot strömriktningen,
ofta med ganska stor hastighet. Utslaget har alltid varit
tydligare ju starkare strömmen varit (intill en viss gräns). Ex-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
