Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man visste ej, huru många slag det fanns. Dels berodde detta
på dessa djurs förmåga att variera och beskrifningarnas
ofullständighet, men dels också på osäkra lokaluppgifter. Numera
börjar man dock få tämligen god öfversikt öfver dem, och
konsul Söderström’s samling har äfven i det afseendet riktat
vår kunskap. I den finnes nämligen tre exemplar af en ny,
men mycket väl markerad art, som jag kallat Nasua olivacea
quitensis. Den lefver på berget Pichincha och andra
bergsluttningar på en höjd öfver hafvet af 8 — 10,000 fot. Till sin
allmänna färg är denna näsbjörn svart, men spräcklig genom
guldgula ringar ett stycke innanför stickelhårens spetsar. Svansen
är dock helsvart och tämligen kort. Öron och fötter äro äfven
svarta. Ansiktsregionen däremot mera brunaktig, på pannan
brungrå och något hvitspräcklig, men med en svart
midt-strimma, som sträcker sig ända till nosspetsen. Egendomligt
är att finna underullen hos ett så mörkt djur vara nästan
gräddhvit. Kroppslängden torde vara omkring 45 cm. och
svanslängden 22 cm. Skallen är blott omkr. 10 cm. och
därmed har den mindre mått än hos någon annan näsbjörn,
liksom hela djuret är det minsta och mest kortsvansade inom
hela släktet. Tänderna äro ovanligt små, hvilket måhända står
i samband med, att denna art lefver af insekter, larver och
maskar, som den uppsöker dels på marken dels i träden.
En ljust gulbrun gripsvansbjörn (Potos Jiavus modestus
Thomas) finnes äfven i samlingen. Den är från 6,000 fots höjd
och lefver på bär och frukter i träden.
De smärre gnagarne torde mindre intressera denna
tidskrifts läsekrets. Det torde därför blott böra omnämnas, att
samlingen innehåller exemplar af en ekorrart och af en mycket
mörk dvärgekorre samt 10 olika arter råttor. Bland de
sistnämnda märkas en vacker gulbrun långsvansad art,
Thomaso-mys aureus, som bygger bon i träd — ett dylikt är äfven
medskickadt — och en vattenråtta, Ichthyomys söderströmi,
som lefver vid bäckar i Quitotrakten och fångar småfisk. Ett
trädpiggsvin med gripsvans, Coendu quichua Thomas, och en
art aguti är äfven representerad. Af större intresse är en ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
