Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kar, hägrar m. fl. i mängd, de stodo öfverallt och fiskade i det
grunda vattnet. Ett par gånger körde vi upp mycket stora
fåglar, men om det var af de eftersökta pelikanerna eller större
roffåglar (gamar, men hvad skulle de här att göra?), kunde
vi aldrig afgöra. De flatbottnade båtarna endast stakas fram,
de flyta på mindre än en fots vatten. Dimman låg tät, vår
enda orienteringsmöjlighet var, att vi då och då hörde något
rop från ett par fiskebåtar, som lågo framför kanalmynningen.
Af denna orsak vågade vi heller aldrig skjuta, då vi aldrig voro
säkra på riktningen. Först när vi voro på återvägen började
dimman lätta på och utsikten blef friare, ja — solen bröt
slutligen igenom och vi fingo det härligaste väder, dock några
timmar för sent. Nu blef det lif i vatten och vassar!
Kormo-ranerna började draga i stora skaror, hela sällskap hägrar och
svarta storkar fiskade i bukterna, finkar och sångare drillade
i vassen, vattensköldpaddor klättrade i hundratal uppför
vasskanterna för att sola sig i den nu plötsligt så brännande
förmiddagssolen. Hela naturen hade vaknat upp som ur en
be-döfning. En liten trupp af den vackra Ardeola ralloides (en
liten hägerart) slog ned i lagunen i vår närhet, ett par fingo
med lifvet plikta för sin oförsiktighet.
Vår tid var emellertid ute vi; måste lämna den intressanta
vassen och de goda munkarna i Kumbaschinsk och draga
vidare, vi hade endast 5 dagar på oss för att komma öfver den
stora Mugänsteppen. Hade vi efter den mulna morgonen
hoppats på en vacker dag, så blefvo vi bedragna. Vi hade ej
kommit utom synhåll för Kumbaschinsks klosterspira, förr än en
isande nordan med regn och hagel satte i. Den blef också
som en nemesis för hela steppresan — regn och blåst, sällan
en solglimt. Men nästa och följande dagar hade vi bättre
vagnar, stora s. k. »furgoner» eller »oxvagnar» med tälttak,
förspända med 4 å 5 hästar. Med dem kör man ledigt 60—70
km. om dagen på de mest obanade vägar — ja, det är väl så
länge det bär öfver obanad stepp, ty där vägarne i närheten
af en ort råka vara banade, där äro de värst!
På andra dagens e. m. voro vi framme i Belasuwar, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
