Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig har Tiflis en alldeles särskild dragningskraft, i det de
omedelbart intill liggande bergen äro mycket rika på reptilier; icke
mindre än 8 olika arter ormar, flera arter ödlor, sköldpaddor
och batrachier har jag där fångat. Man tager t. ex. linbanan
och är på några minuter uppe på bergryggen, där ett par
synnerligen enkla nöjesetablissemanger äro anlagda. Därintill
be-höfver man endast göra sig mödan lyfta på alla stenar, man
kan komma åt. Under dem finner man då ofta små vackra,
helt gulbruna snokar, Contia modesta Mart., med vackert
teck-nadt hufvud, alldeles ofarliga, aldrig öfver 50- 60 cm. långa;
eller en och annan Zamenis Dahli Fitz., också en mycket
vackert tecknad orm, mera sällan en Tarbophis, en vattensnok
eller hans närmaste släkting. Har man tur, kan man också
finna en Typhlops vermicularis Merr., en liten rödgrå orm af
en daggmasks storlek, nästan blind (ögonen ligga under huden)
och lefvande i jorden som daggmasken. Ett ännu sällsyntare
fynd är den präktiga Zamenis Ravergieri Ménetr., en orm på
bortåt ett par meters längd och med sicksacklinje precis som
en huggorm. Man må känna till honom aldrig så bra, man
tror dock alltid i första ögonblicket, att man har en väldig
sydeuropeisk vipera framför sig! Hvad nu denna i ögonen
fallande teckning beträffar, så handlar det därvidlag ej om
någon mimicry, d. v. s. efterhärmning af viperans yttre, som
mången kanske skulle antaga, ty dels göra hans fiender knappt
någon skillnad mellan giftiga och icke giftiga arter, och dels
äro viperorna inom vår arts utbredningsområde (framför allt
Vipera lebetina L.) ej så karakteristiskt sicksacktecknade som
de europeiska släktingarna. Teckningen torde alltså vara
uppkommen ur rent yttre nyttighetssynpunkt — liksom hos
vipe-ran själf — framför allt för att göra dess ägare mindre bemärkt
i viss omgifning.
Under stenarna och i klippspringorna finna vi äfven ödlor,
både den stora, taggiga kaukasiska agamen (Agama caucasica
Eichw.) och den lilla murödlan (Lacerta saxicola var.
Port-schinski Kessl.). Skiner solen, ligga de båda och sola sig för
att vid minsta annalkande fara försvinna i sina gömställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
