Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d. v. s. »den lille giraffen, som äter mwaa-trädets frukter»
(mwaa är en accasia-art).1 När den förföljes af rofdjur, säges
den klättra upp i en buske eller ett träd för att undgå sin
förföljare, en tro, som naturligtvis härrör sig därifrån, att
gere-nuk’en stundom reser sig på bakbenen för att komma åt högt
sittande bär eller löf.
Af harar ges det flera arter i dessa trakter, men
infödingarna kalla dem alla med ett gemensamt namn. Akamba
påstå, att hararna, när boskapen är ute på bete, gärna smyga
sig fram och tjufmjölka korna, d. v. s. dia dem, en uppfattning,
som mötes bland åtskilliga andra afrikanska stammar
Egendomligt nog hålla negrerna haren för att vara det slugaste af alla
djur, och i Bantu-folkens djurfabler är han oftast hufvudfiguren,
motsvarande schakalen hos hottentotterna, eller, för att taga ett
exempel på närmare håll, Reineke Fuchs i den tyska
djursagan, Mickel räf hos oss själfva. Gent emot haren står i
djurhistorierna som den personifierade dumheten hyenan, som
vanligen skändligen af haren luras till att begå en massa
dumheter. Hvarför man just anser haren vara så särskildt
intelligent, synes mig ganska oförklarligt. Den bekante, nu
aflidne biskop Steere i Sansibar frågade sina wasuaheli-vänner
angående denna sak och fick då det svaret: »Se bara på haren.
Hans mun är i ständig rörelse, som om han hade att säga
något om allting».1 2
Den som vandrat å stigarna i Kamba-landet, kan ej undgå
att alltsom oftast se en liten råtta kila långa stycken framför
vandraren på vägen. Den råttan kallas af infödingarna kailwa
ni nsia, ordagrant »den lilla som tillbakavisas af vägen». Man
påstår nämligen, att djuret aldrig korsar en väg, gjorde det så,
skulle det säkert dö.
Många akamba tro, att pytonormen (itaa) föder alla
kräldjur. Som mycket små se alla ungarna likadana ut, och modern
förvarar dem på samma plats. När ungarna växt till en smula,
1 Jag har haft tillfälle se gerenuker i bushen» väster om Tana, som osökt
förde tanken till giraffer. Jfr E. Lönnberg, Mammais collected by the Swedish
zoological expediton to British East Africa 1911, p. 172.
2 E. Steere, Suaheli tales. (Preface). London 1891.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
