Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intrasslad och ofta nästan omöjlig att reda ut. För Tryon’s
Manual of Conchology, för närvarande det enda sammanfattande
arbete öfver gruppen, gäller detta i hög grad.
Af släktet Arion fann jag ej mer än en art, nämligen Arion
rufus L. Den förekommer tämligen ymnigt i de flesta skogar.
Öfver trädgränsen hittade jag den ej, men väl ibland de allra
högst gående träden i subalpina zonen, d. v. s. på
om-omkring 700 eller 820 m. s. m. beroende på området. Gränsen
ligger nämligen i trakten af Storlien—Enafors på 700 m. och
söder om Ånnsjön på 820 m. enligt Högboms »Norrland».
Foto. G. E. Du Rietz.
Fig. 3. Ofre subalpinan på Skurdalshöjden.
Hufvudsakligen tycktes den uppehålla sig under lös bark eller
på svamp mest Boletus och Cortinarius i björkregionen.
Bland de funna exemplaren förefunnos tydliga öfvergångar
mellan typisk Arion rufus L. och y fuscus Mull. Äfven
anträffades en del exemplar, som fullständigt motsvara diagnosen
på Westerlunds (3 lævis. Vid jämförelse med Westerlunds
original-exemplar i Riksmuseets samlingar fann jag, att dessa
sistnämnda, hvad de yttre karaktärerna beträffar, egendomligt
nog ej passa in på hans egen beskrifning. Åtminstone en del
af dem äro nämligen tydliga Arion rufus y fuscus. Såvida ej
kommande undersökningar kunna uppdaga några anatomiska
karaktärer för [3 och y äro de emellertid endast obetydliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
