Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själhundarne som når upp till de största dimensionerna. Den kan
nämligen bli omkring 3 m. lång. Enligt Collett kan en storsjäl
lämna ända till »200 liter späck». Samme författare säger, att
honorna af denna art i regel äro störst. Detta förefaller dock
egendomligt och skulle, om det håller streck, utgöra ett
undantag mot det vanligen rådande förhållandet bland själdjuren.
Storsjälen är en arktisk art med circumpolär utbredning.
I Europa sträcker sig dess utbredning ej långt söderut. Den
förekommer sparsamt från Varangerfjorden till Nordkap och
sedan i enstaka exemplar längs Tromsökusten ända ned till
Lofoten, men ej sydligare.1 Till Danmarks kuster har den
aldrig förirrat sig, men längre västerut uppgifvas tillfälliga fynd
ända till Kanalen. Dess rätta tillhåll är i Ishafvet, så långt
som öppet vatten finnes i eller mellan isflaken. Den håller
sig i allmänhet tämligen nära kusterna, då den ju hämtar sin
hufvudsakliga näring bland de djur, som lefva på eller vid
hafsbotten. Den har skjutits på isen på ställen, där djupet
varit 150 — 200 m., med magsäcken innehållande krabbor (Hyas)
och stora bottenräkor (Sclerocrangon) och skulle alltså
möjligen kunna förmodas dyka ända till dylikt djup, troligen dock
ej djupare än omkr. 50 m. I regel är det på mindre djup,
som den har sitt tillhåll, då den söker näring.
Den är mindre sällskaplig än de flesta andra själhundar
och säges mest lefva enstaka eller några få tillsammans. Då
den ligger uppe på isen, som den gärna gör, är den mycket
s^ygg- Däremot är det lättare att komma inom håll för den,
då den är i vattnet.
Enligt Collett uppgifva fångstmän, att storsjälen skall
börja upphäfva sina tjut, medan den ännu är under vattnet.
Först skola därvid stora luftblåsor komma upp till ytan och
därefter höres tjutet som ett högt skrik och slutar med gröfre
toner. Det är egentligen under parningstiden på försommaren,
1 Uppgiften, som influtit i Lilljeborg’s fauna enligt meddelande af Collett,
att den skulle finnas och till och med fortplanta sig vid Froöarne utanför
Trond-hjem, beror på en förväxling med gråsjälen, som där är allmän och når en
betydande storlek. Hela berättelsen om den förmodade »storsjälens» lefnadssätt etc.
vid Froöarne hänför sig alltså till gråsjälen (Halichærus grypus).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
