Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett extremt fall af uppåtväxande rötter.
Af
Johan Erikson.
xempel på uppåtväxande birötter äro icke så
sällsynta i naturen, som man tror, oaktadt
någon säker observation därom icke är
an-tecknad förrän år 1884, då den kände framstående
Sffng troP>kökologen A. F. W. Schimper i Botanisches
Centralblatt publicerade sin uppsats om
Västindiens epifyter: »Uber Bau und Lebensweise der Epiphyten
Westindiens». Hos en viss kategori af detta den tropiska
regnskogens förnämsta växtsamhälle fann han rotsystemet
om-bildadt till en fågelboliknande komplex, af hvilken hvarjehanda
affall under årens lopp uppsamlades, som till sist utgjorde ett
humusrikt näringssubstrat, i hvilket fina näringsrötter skickas
upp. Det är växter af flera, med hvarandra icke besläktade familjer,
som visa en dylik näringsmetod, framför allt vissa Aroidéer
och Orkidéer samt ormbunkar. Två år efteråt publicerade K.
Goebel sitt första rön om de uppåtväxande birötterna hos
mangroveväxter, såsom Sonneratia och Avicennia, hvilka
äfven-ledes af honom till sin funktion tolkades, då de karaktäriseras
som andningsrötter (pneumatoforer).
Sommaren 1894 iakttogs denna omvända tillväxtriktning
hos rötter af mig på rizomet hos Carex arenaria och äfven hos
en del andra sandväxter. En publikation om fyndet skedde
samma höst i Botaniska Notiser. Följande vår iakttogos dylika
uppväxande rötter äfven hos åtskilliga andra växter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
