Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hela blef mig en gåta, men jag måste anse, att de af någon
anledning — öfvernutrition? — endast dröjde med äggläggningen.
Den 17 april kom öfverraskningen i form af tre fullt flygga ungar
af det ena paret L. bifasciata, med all visshet framkläckta här.
Hanen och en unge tillvaratogos för samlingen.
Under större delen af jan. och februari rådde häruppe
osedvanligt blid väderlek; bobyggandet måste ha ägt rum, medan
fåg-larne ännu lefde i flock, och äggläggning jämte kläckning skett
under den tid — slutet af februari till halfva mars — som jag
lämnade dem utan tillsyn, hvarefter matningen af ungarna
försiggått på de tider af dagen, som jag ej hade tillfälle att följa deras
förehafvanden. I allmänhet var jag ute omkring 8—9-tiden på
morgonen, 1—2-tiden eller 4—5-tiden på e. m., naturligtvis med
en eller flera dagars mellanrum.
Då denne invandrares lefnadsförhållanden äro tämligen okända,
åtminstone hvad Sverige beträffar, har jag ansett det meddelade af
ett visst intresse och tjänande som en vink för andra och af vinst
för mig själf — nästa gång. Med all sannolikhet blir väl ändock
förr eller senare bändelkorsnäbben en stadig representant för vår
fauna.
Gäddede den 19 april 1914.
Adolf Hassler.
En ny dvärgelefantart från Kongo.
Vid upprepade tillfällen har af resande i Afrika berättats om
några mystiska djur, som kallats »vattenelefanter», emedan de
liknade elefanter, men lefde i vatten. Man mottog dock dessa
berättelser med en viss misstro. Emellertid gaf Kongomuseet i Tervueren
i uppdrag åt en belgisk löjtnant Franssen att om möjligt utforska
trakten omkring Leopold-sjön, hvarest dessa »vattenelefanter»
upp-gåfvos ha sitt hemvist. Det visade sig nu snart, att infödingarna
hade väl reda på ett egendomligt djur, som de kallade »wakawaka»,
men de sade, att detta höll till i en otillgänglig öfversvämmad
sumpmark och att man omöjligen kumma åt det där. Öfverallt
erhölls samma svar, och Franssen fann snart, att negrerna voro
ovilliga att lämna närmare meddelanden eller hjälpa till vid jakten.
Efter åtskilliga äfventyr och motigheter träffade emellertid Franssen
en f. d. soldat Bolangila, och denne talade om, att han nyligen
sett en hjord wakawaka i kärren. Denne soldat jämte en korpral
Mohao och en soldat Bombo gåfvo sig nu i väg och lyckades också
döda ett af de största exemplaren i hjorden. Detta hade en höjd
öfver manken af 166 cm. och öfver länden af 153 cm. Fotografier,
som togos och nyligen publicerats af Dr. Schouteden, visa bilden
af en liten elefant med rundade öron och betar af 65 cm. längd,
hvaraf 43 cm. voro synliga. Snabeln har i spetsen tvenne motsatta
utskott, som tjäna som griporgan. Den är sålunda olika mot den
förut beskrifna dvärgelefanten Elephas pumilio (se denna tidskr. årg.
1911, p. 220). Dr. Schouteden har utfäst närmare beskrifning
längre fram och har kallat denna nya form Elephas fransseni efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
