Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
indien finnas flera arter taggfeniga fiskar af familjen Serranidoe,
som dels ha olivgröna eller brunaktiga representanter, som
lefva närmare kusten på tämligen grundt vatten, dels
skarla-kansröda former, som hålla till på djupare vatten. Härvidlag
är det visserligen samma art, som förmår framalstra båda
färgerna, men det är så att säga början till en rasbildning med
ensidig och dominerande utveckling af lipochrom, i samband
med vistelseorten.
I andra fall bestämmer skillnaden i kön färgen. Se vi t. ex.
hanen af vår vanliga blågylta (»blåstål», som den ofta kallas i
Bohuslän), så finna vi den vara mörk med mycket svart
me-laninpigment liopadt i huden. Honan däremot af samma art
(ofta känd under namnet »rödnäbba») har det röda
lipochro-met förhärskande.
Det förhållandet, att en stark eller dominerande utveckling
af lipochromet hos fiskarna kan ärfvas och att sålunda en gul
eller röd ras uppstår, har redan för lång tid sedan
tillvaratagits af kineserna, som med stöd häraf åstadkommit och
utvecklat guldfiskafveln. Guldfisken, Cyprinus auratus Linné,
är ursprungligen och egentligen ej någonting annat än en ras
af ruda. I vildt tillstånd är den ganska anspråkslöst färgad
brun- eller grönaktig, men under kulturens inverkan och urval
ha en hel mängd vackert färgade, röda och gula raser med
eller utan svarta fläckar uppstått. — Med afseende på
guldfisken har ju odlingen för öfrigt gått mycket längre än till
om-ändring af färgen; hela kroppsformen, ögonens läge, fenornas
storlek och läge ha ju förändrats hos de monströsa former,
som särskildt japanerna lyckats uppdraga, men detta ligger
nu utom ämnet. -— Guldfiskungarna genomlöpa under sitt
första år ett ganska mörkt stadium, då melaninet är starkt
ut-veckladt. Men då de äro fullvuxna, framträder det rödgula
lipochromet i alldeles öfverväldigande mängd, under det att
melaninet till synes försvunnit. Det händer förresten också,
att äfven lipochromet hos guldfiskar slår fel, och man får då
bleka albinistiska exemplar.
»Förvildade» guldfiskar återgå ofta efter en tid till den ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
