Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig undergått, men som till sina verkningar här icke är
någonting rent tillfälligt eller öfvergående.
Det är tydligt, att en så hastig förvandling, som
strandområdena undergingo genom vassarnas förskjutning upp på
land, hvarunder sjön uppgrundades alltigenom och arealen i
sydväst öfvergick till gräsbeväxt mark, måste i ett slag
omöjliggöra existensen för icke få af sjöns värdefullaste och mest
karaktäristiska fåglar.
Säfsdngaren är en af dem, som icke passa och icke heller
kunna förekomma annat än på den speciellt utrustade fläck af
jorden, som naturen anvisat dem. Där bladvassen vajade öfver
grundt vatten eller starren sköt upp öfver vattendränkt dy,
där fanns han icke i tio- men i hundratal.
Under sista hälften af juni och början af juli månader
förnams i sommar icke ett ljud från någon säfsångare. Den hade
fullständigt utrymt sjöns bladvassbälten. Förr hördes under
hela juni och en stor del af juli månader en, man vore frestad
säga, ständig kör af säfsångare, ty de sjöngo både dag och
natt i alla hörn af sjön, ifrigast t. o. m. under dygnets mörka
timmar och i soluppgången. Detta blir sammanlagdt ett icke
ringa antal strupar, som nu tystnat i denna sjö.
Af största betydelse voro vassens vattenfyllda gömslen för
andfåglarna. Säfarealens gläntor i sydväst, där näckrosornas
blad vimlade af småkryp och äfven nate fanns i mängd, ha
förut framhållits såsom ett ständigt tillhåll för mycket
ansenliga andflockar. Sedan vassfälten öfverhufvud gjorts
otillgängliga för änderna, har sjöns öppna vattenyta blifvit
samlingsplatsen för hvad som finns kvar. Därjämte existerar
emellertid ännu en mosse med en mindre sjö, belägen tätt invid
Horn-borgasjön, den s. k. Hjortronmossen, där skaror särskildt af
ärt- och krickänder gärna uppehålla sig. Dessa sågs under
sommaren sträcka ute öfver Hornborgasjön.
De stora flockar af gräsänder, till största delen drakar,
som under sommaren höllo till i sydväst, stodo icke mer att
upptäcka. Den värdefulla brimanden (Nyroca ferina L ), förr
ingalunda sällsynt, fanns kvar endast i få och spridda individ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
