Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verksamhet under många månaders tid. Fåglarna ihjälslogos
och vräktes i grytorna, men ej nog därmed, mångfaldiga
tusen-den af fågelkroppar helt enkelt eldades upp som bränsle under
de grytor, där deras likars tran utkoktes. Trots den rika
tillgången på fågeln måste en sådan åderlåtning leda till
undergång. År 1840 kunde man konstatera, att den sista garfågeln
för alltid försvunnit från Funk Island. I Europa lefde ju arten
ännu något öfver ett decennium i sparsamma exemplar. År
1844 dödades de två sista på Island och såldes för omkr.
165 kr. Ett dödt exemplar lär ha drifvit i land på Irland 1853,
och detta torde varit det sista i sitt slag. Hvad man därefter
lyckats insamla af denna art är blott benrester, som tillvaratagits
som rariteter på de öar, där förr många tusentals fåglar hållit
till. Bl. a. har man just till den omtalade Funk Island utsändt
ej mindre än åtminstone tre expeditioner, som gjort sitt bästa
att skrapa ihop benresterna m. m. Nu finnas i museerna
omkring ett 80-tal stoppade garfåglar1 och omkring 70 ägg förutom
en del skelett och enstaka ben. Man ser uppgifvas, att en
uppstoppad fågel skall vara värd omkring 18-—20,000 kr. och
ett ägg inemot 5,000 kr. Kommer det till kritan, torde väl
dock knappt för ett dylikt pris något af de nämnda föremålen
byta ägare, åtminstone ej om innehafvaren utgöres af ett
museum.
Då Bering år 1741 upptäckte öarne i det haf, som sedan
fick bära hans namn, träffades bland andra medlemmar af den
rika faunan där en stor, vacker skarf, som sedan blef bekant
under namnet Carbo perspicillatus Pallas. Det var en ståtlig
fågel i metalliskt glänsande, mörkgrön fjäderskrud med blått
skimmer på halsen och purpurviolett på skuldrorna. En naken
ring kring ögat har gifvit upphof till artnamnet. Den synes
endast ha funnits på Bering-ön och blef där utrotad, sannolikt
omkring 1852 Säkerligen utgjorde dess kött ej någon
läckerhet, men fåglarna voro ju ganska stora, och transmaken
generade nog ej infödingarna, som voro vana vid dylik diet. Allt,
som nu finnes kvar, af denna ståtliga skarf, oftast kallad Pallas’
1 En dylik finnes bl. a. i Riksmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
