Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om nissögat (Cobitis tænia L.) och dess biologi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomsöker bottnen. Om man då stöter på ett nissöga, så
kommer det genast upp ur dyn och simmar hastigt bort, och
det gäller då att se efter, hvar det slår ner på bottnen. Ett på
bottnen hvilande nissöga är mycket svårt att upptäcka, ty
grundfärgen harmonierar synnerligen väl med underlaget,
åtminstone då de lefva på dybotten. Huru härmed förhåller
sig, när djuren vistas på sandbotten, hvilket också förekommer,
har jag ej varit i tillfälle att observera. De på ofvan nämnda
sätt uppskrämda nissögonen grumlade alltid upp bottnen
åtskilligt vid nerslaget, hvarefter de lågo alldeles orörliga
ofvanpå densamma. Jag iakttog aldrig, att de omedelbart borrade
sig ner däri. Men då de vid uppskrämmandet alltid, eller
åtminstone i de allra flesta fall, lågo helt och hållet nergräfda,
så får man väl antaga, att de åter gräfde ner sig, så snart de
hämtat sig från den första förskräckelsen, och allt åter blifvit
lugnt och stilla. Att de emellertid ibland rätt länge förbli
liggande kvar ofvan bottnen, innan nergräfning sker, bevisas af
att ett exemplar, som jag oafbrutet observerade i hela 45
minuter, låg alldeles orörligt kvar under denna tid, utan att ens
röra så mycket som en fena. — De uppstötta nissögonen
fångades sedan, ehuru ej utan svårighet, på så sätt, att en
bleckcylinder hastigt trycktes ner öfver dem i den lösa bottnen,
hvarvid de blefvo innestängda i densamma och sedan lätt
kunde tagas med handen.
Nissögat är, som bekant, en utpräglad bottenfisk. Såsom
sådan är den mycket trög och simmar ej i onödan. Den
ligger vanligen nedgräfd i gyttjan eller sanden, där den lefver, och
den tillbringar en stor del af sitt lif i stillhet. Att den likväl vid
behof förmår utveckla en rätt stor snabbhet och äfven är rätt
skygg, särskildt när den ligger ofvanpå bottnen och sålunda ej är
skyddad genom att vara nergräfd, är lätt att iakttaga, såväl i
naturen som i akvarier. Oroas den, simmar den med stark
fart, ehuru endast kortare sträckor, en eller några få meter,
stundom under några tvära svängar i sidled, så att banan ej
blir rät utan vinkelböjd, resp. sicksackformig, och skyndar att
så snart som möjligt sätta sig i säkerhet. Gärna kilar den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
