Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till frågan om kalkens inflytande på växternas geografiska utbredning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALKENS INFLYTANDE PÅ VÄXTERNAS GEOGRAFISKA UTBREDNING 83
I nämnda arbete förekommer äfven uttrycket »vikarierande
arter», hvarmed här afses sådana, som uppkommit genom
klyfning af en stamart i tvenne former, af hvilka den ena är
kalk-skyende eller indifferent, den andra däremot, genom en allt
fastare anpassning för kalkdiet, blifvit kalkbunden. Den
mellaneuropeiska floran lämnar flera exempel på sådana arter, i vårt
land äro däremot endast ett fåtal kända. Som exempel
anföres Phegopteris robertiana, som hos oss är fullständigt
kalk-bunden, och systerarten Ph. dryopteris, som villigt växer å våra
kiselsyrerika bergarter.
Enligt hvad jag kunnat finna, ha vi ett sådant vikarierande
artpar i Orchis incarnata och O. cruenta, af hvilka den förra
växer spridd öfver största delen af Göta- och Svealand å
olikartadt underlag och vid sin nordvästgräns aflöses af den
senare, som efter allt att döma är strängt kalkbunden. Som
båda arterna äro rätt lika och mycket variabla, är det nog
fara för, att de stundom förväxlas i gränsområdena, men man
kan i alla fall tydligt se, att den förras klim. nordgräns rätt
väl sammanfaller med den senares sydgräns.1
Ungefär samma gränslinjer äga Primula far inösa och P
stricta och äro möjligen också att föra hit. Äfven af Platanthera
bifolia äro särskilda tvenne former, en sydlig a) densiftora och
en nordlig |3) tenuiflora. Den förra är indifferent; äfven den
norrländska formen förekommer utom kalkmarkerna, men då
vanligen i sydbergens varma solsidor, då den å siluren växer
på samma slags lokaler som i Sydsverige.
En sak, som äfven vore värd uppmärksamhet, är
utbredningen af den ofvannämnda Epipactis latifolia var. violacea,
jämförd med stamarten. Den går betydligt nordligare än denna,
i Norge ända till kulturtrakterna kring Alten, hvarifrån den,
1 Här kan äfven anmärkas de reliktartade förekomsterna af Orchis cruenta
pá Gottland, där äfven O. incarnata allmänt förekommer. Säkerligen äro de
gamla arter och uppkomna långt innan de började sin invandring på skand,
halfön. Den förra inkom sannolikt något senare än den glaciala floran till nämnda
ö och fann då lämpliga lifsbetingelser på de kalkrika sankmarkerna, där den
sedan hållit sig kvar; som förut är nämndt, finnas åtskilliga andra fjällväxter i,
södra Sverige, som där äro mer eller mindre strängt kalkbundna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
