Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
139
flyga bort, men som de icke kunde se, stötte de mot skorstenarna
och väggarna, så att de döfvade af stöten föllo ned på taken och
gatorna eller i lagunerna. Bland de fåglar, som rönte ett dylikt
missöde, kan man särskildt anföra en del svalor och en dufva.
Svalorna fångades på gatorna, emedan fruktan till den grad hade
bemäktigat sig dem, att de knappast kunde flaxa med vingarna
(svolazzare).» Jmfr. Flammarion, »Himlens under»!
En liknande observation är äfven jag själf i tillfälle att
omtala. Efter solförmörkelsens slut iakttog jag i en ligusterhäck på
Karlskrona kyrkogård på Vämö, där jag hela tiden gjorde mina
iakttagelser, en göktyta, som tycktes vara alldeles bortkollrad, så
att hon nära på hade låtit fånga sig genom den bepröfvade
metoden: att strö salt på stjärten. När jag sträckte handen mot
henne, så flaxade hon endast undan ett stycke. Under de några
minuters tid, jag stod på platsen, flyttade hon sig icke från den
grafplats, som hon valt till sin tillfälliga solförmörkelseasyl.
Kyrkogården begränsas åt landsvägen till af en hagtornshäck,
hvari vid solförmörkelsens början flera småfåglar uppehöllo sig och
som jag såg upprepade gånger snappa insekter, men när solljuset
började aftaga, höllo de sig stilla i häcken för att efter
solförmörkelsen åter börja sin insektjakt. En af dessa fåglar
konstaterades med säkerhet som en törnskata (hona eller unge), och kanske
voro alla af samma species. Förut på sommaren hade jag icke
iakttagit törnskator så nära inpå staden.
När solljuset började återvända, hördes en svala kvittra till
liksom en motsvarighet till den lilla schweiziska vallflickans
utrop efter solförmörkelsen 1842: »O beou souleoul» (O vackra solI).
Förut hade allt varit tyst. En kråka sågs i solförmörkelsens
början flyga öfver kyrkogårdens ena hörn mot hafsstranden till
(öfver-nattningsplatsen1).
Daginsekterna voro under solförmörkelsens maximum (den var
som bekant i Karlskrona icke total) som genom ett trollslag
försvunna, men i stället började åtskilliga skymningsfjärilar att fladdra
fram ur ligusterhäckarna, hvilket kanske som ett apropos också bör
meddelas.
Johan Erikson.
Vicia pisiformis vid Huskvarna.
Till frågan om Vicia pisiformis vill jag meddela, att denna
växt finnes vid Huskvarna. Den förekommer enstaka inuti täta
ruggar af Astragaius glycyphyllus inom ett mycket litet område i
bergssluttningen mot Vättern. Lokalen ligger alldeles invid stadens
bebyggda område, och är det nog därför fara värdt, att växten kan
blifva utrotad genom att vägar upptrampas, buskar nedhuggas eller
växtlokalen på annat sätt vandaliseras. Dess förekomst tillsammans
med Astragaius skyddar den däremot ganska väl mot okynnes-
1 Skärgårdskråkorna i Karlskronatrakten öfvernatta på något ställe öster om
staden, ty de flyga alltid åt detta håll i skymningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
