Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livia juncorum Latr. och dess gallbildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i58
FAUNA OCH FLORA
Nerike (Örebro), Värmland (Ekenäs [å Juncus ustulatas Hoppe])
och Öland (Lenstad [Lagerheim]). Enligt Lagerheim (1, 22)
förekommer cecidiet på Juncus Gerardi vid Mariehamn å Åland.1
Hvad beträffar insekten, var denna redan af Zetterstedt
(I, 306) känd från flera pro-vinser i vårt land, bland andra från
södra Lappmarken, där den likväl uppgifves förekomma
sällsynt. Enligt Reuter (II, 147) är den anträffad i följande
landskap: Skåne, Öland, Småland, Öster- och Västergötland,
Bohuslän, Nerike, Södermanland, Stockholm, södra Lappmarken. Livia
juncorum torde sålunda vara utbredd öfver hela Sverige,
möjligen med undantag af landets nordligaste delar och regio
alpina.
För att än en gång dröja vid Rudbecks Carnpi Elysii,
utgångspunkten för denna skiss, så räddades undan branden
1702, förutom de redan nämnda exemplaren af tomerna I och
II, intill 6,000 handritade och handmålade planscher till
arbetets fortsättning. Efter Olof Rudbeck d. y:s död 1740
försåldes dessa, jämte det unika exemplaret af tornen I och andra
värdefulla alster af de båda professorerna Rudbeck’s
naturhistoriska forskning, till de Geer’s fideikommissbibliotek å Leufsta.
När Swederus i sin lefnadsteckning öfver Olof Rudbeck d. ä.
säger, att ifrågavarande planscher på 1870-talet där upptäcktes
af Ährling och Swederus (I, 569 ff.), så vittnar denna
uppgift om, huru det märkliga verket Carnpi Elysii råkat efter
1 I Europa liar cecidiet af Livia juncorum iakttagits på icke mindre än 15
olika Juncus-arter, hvilka Houard sammanställt i sin stora cecidologiska handbok
(1, 99; III, 1218). Dess geografiska utbredning synes vara särdeles vidsträckt.
Åtminstone uppträda med Livia-cecidiet öfverensstämmande galler såväl i
Amerika å Juncus marginatus (utbredd i Nord-, Mellaji- och Sydamerika), J.
acumi-natus (Nordamerika) och J. Elliotii (södra Förenta Staterna) som i Ostasien å
J. prismatocarpus och J. niponensis (Japan). (Buchenau, II, 79).
I Lunds botaniska institutions extraskandinaviska herbarium visa följande
Juncus-arter cecidiet ifråga: Juncus lamprocarpus Ehrh. (prope Goettingam
frequentissime; Neisse [Schlesien]), J. obtusiflorus Ehrh. (in paludosis prope
Cambridge), J. acuminatus Michx. (Calgary [distriktet Alberta, Canada]) och J,
cana-densis J. Gay (Andover [Massachusetts, U. S. A.]). Såsom värdväxt för Livia
juncorum torde den sistnämnda J«nc«s-arten vara för vetenskapen ny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
