Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
FAUNA OCH FLORA
bdella synes uteslutet, enär denna parasit saknas inom ifrågavarande
områden. För öfrigt synas nu fortsatta undersökningar visa, att
dessa anlag sällan uppträda, innan djuren åtminstone närma sig
könsmognaden.
Angående tydligt olikkloiga individ, som säkerligen alltid hafva
tidigare förlorat åtminstone den ena klon, så visar det sig inom
bägge områdena, att både hanar och honor något oftare hafva
vänster klo större än höger; emellertid är skillnaden obetydlig och för
öfrigt ej genomgående inom olika grupper. Vid skalömsning
minskas i vanliga fall befintlig längdskillnad hos klorna; i enstaka fall
kanske skillnaden kan fullt utjämnas (dock kvarstår säkerligen länge
tydlig skillnad mellan klornas bredd eller med andra ord allmänna
fyllighet). Närmare ex. återfinnas i flertal i uppsatsen. Beträffande
återbildandet af helt förlorade kloben, som ju i regel afbrytas
utanför basalleden, kunna följande talande exempel framdragas, alla från
Hälsingland. Hanar: ett 88 mm. långt individ har första våren
ett c:a 2 mm. långt benanlag, hvars klo blir 8 mm. efter nästa och
17 mm. efter därpå följande skalömsning; ett annat 93 mm. långt
individ har på våren före skaiömsningen ett 5 mm. långt
klobens-anlag, som följande maj utbildat en 8 mm. lång klo; ett 95 mm.
långt individ, som första våren helt saknar anlag till det förlorade
benet, har efter följande skalömsning en motsvarande klo af 9 mm.
längd, och året därpå har klons längd ökat till 20 mm.; ett 88
mm. långt individ, som vid utsättningen fullständigt saknar bägge
klobenen, äger efter tvenne skalömsningar 12 mm. långa klor; ett
93 mm. långt individ, som äfvenledes saknar klobenen vid
utsättningen, har efter tvenne skalömsningar den ena klon 18 mm. lång,
men den andra (jämte benet) ånyo förlorad — här har tillkommit
ett nytt 2 mm. långt benanlag; ett 105 mm. långt individ, som från
ena våren till den andra utbildat ett 9 mm. långt benanlag
(dessemellan ett anlag förloradt?), har efter andra sommarens skalömsning
motsvarande klo ej mindre än 18 mm. lång (ursprungliga
kroppslängden 98, slutliga 112 mm.). Honor (ej rombärande): ett 94 mm.
långt individ utbildar från 8/s till 21/s ett 8 mm. långt klobenanlag
och ett 98 mm. långt individ under samma tid ett 7 mm. långt
dito, i bägge fallen saknades anlag fullständigt vid utsättandet.
Hos flertalet stympade individ blir tillväxten i regel ej normal;
emellertid finnes exempel på mer eller mindre stark tillväxt,
dalman kunde vänta, att de stympade djuren ej skulle kunnat föda sig
ordentligt.
Med afseende på tillväxten hos de normala individen, på hvilken
gifvetvis hufvudvikten ligger, må följande tillväxtsiffror anföras,
hvarvid skillnad lämpligen göres mellan hanar, honor utan rom och
honor med (yttre) rom. Minsta, resp. största återfunna kräftor i
Hälsingland voro 75 och 130 mm. långa; i Södermanland 91 och 132
mm. långa närmast före den iakttagna tillväxten. Vidare bör
anmärkas, att samtliga dessa individ tydligen blott ömsat skal en gång
hvarje år.
I medeltal ha hanarna i Hälsingland ökat på följande sätt
första året (motsvarande siffror för andra året återfinnas inom []):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
