Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det orientaliska muflonfåret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
FAUNA OCH FLORA
mindre utsträckning, men i stället äro öronen mera hvita äfven
på halfva utsidan. Största olikheten visa hornen, som äro
helt bleka och dessutom gröfre tvärskrynkliga med större och
mera utpräglade tväråsar. De äro kortare — hos föreliggande
exemplar ej fullt 50 cm. — än hos Taurusraseri och äfven olika
till formen. Framsidan är nämligen mera tillplattad, nästan
alls icke kupig och på båda sidor är en väl utpräglad nästan
rätvinklig kant. Hornets baksida tunnar också ut vida mera
i en egg än hos Taurusrasen, och detta markeras än mera
därigenom, att den inre hornytan delvis är konkav. Muflonfåret från
norra Persien, Elburzbergen, har beskrifvits med stöd af blott ett
par hufvuden år 1904 och kallades då efter en engelsk sportsman
W. Erskine, Ovis [orientalis] erskinei af den engelske, nyligen
aflidne zoologen Richard Lydekker. Namn ha äfven gifvits åt
muflonraser närbesläktade med de nu nämnda, en lefvande i
trakten af Urmijön, en i mellersta Persien kring Ispahan samt
en i sydöstra Persien i Laristan. O. o. erskinei bildar på sätt
och vis genom sina framtill plattade och på sidorna skarpt
kantiga horn en öfvergång till det strax öster därom på
gränsen till Turkestan lefvande urial-fåret, Ovis vignei. Den
sistnämnda arten är dock väpnad med starkare krumböjda horn,
som ha sina spetsar riktade framåt på sidorna af hufvudet och
något utåtvridna. Detta får från Köpet Dagh anses af den
schweiziske zoologen Duerst vara stamform för vissa tamraser
af får, som sedan förts västerut till Europa. Detta skulle ha
skett så tidigt, att enligt den nämnde forskaren
pålbyggnadsfolket i Schweiz skulle ha haft får af dylikt slag. Andra
uriairaser i Tibet och Ladak skulle ha lämnat material till där
domesticerade får. Ett faktum är att det går lätt att korsa
urial med tamfår. Enligt dessa antaganden, som synas ha
ganska starka skäl för sig, skulle tamfårets ursprung vara ganska
sammansatt.
Till jämförelse meddelas här några mått af skallen af O. o.
erskinei och af europeisk muflon. x
1 De senare måtten citerade efter Miller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
