Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själhunds- och hvalfångstens ställning i subantarktiska Atlanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 l6
FAUNA OCH FLORA
sjöelefanter (af honom kallade »sjölejon») och pälssjälar, som
funnos på stränderna, förmådde åtskilliga företagsamma
köpmän att utrusta skepp för att fånga dessa: elefanterna för
oljans skull och själarna för skinnens skull. Dessa djur äro
nu nästan utrotade; men jag har underrättats från trovärdigt
håll, att alltsedan det år, då de som bekant voro så talrika,
ej mindre än 20,000 tons af sjöelefantolja skaffats för
Londonmarknaden. En mängd af pälssjälskinn medfördes vanligen
jämte oljelasten; men fordom kände pälshandlarne i England
ej till metoden att bereda dem, hvarför de voro af så litet värde,
att de nästan försummades. Samtidigt förde emellertid
amerikanarne från Georgien hela skeppslaster af dessa skinn till
Kina, hvarest de ofta erhöllo ett pris af från 5 till 6. dollars
stycket. Det är allmänt kändt, att engelsmännen ej åtnjöto
samma privilegium, hvarigenom amerikanarne helt och hållet
togo från dem denna värdefulla handelsvara. Antalet af skinn,
som förts från Georgien af oss själfva och utländingar, kan
ej skattas lägre än till 1,200,000 stycken».
Rörande själhundar vid Syd-Shetlandsöarne, hvarest Weddelis
båda besättningar under samma resa slogo ihjäl »inemot 2,000»
sjöelefanter, skrifver denne skarpsinnige sjöman med en
ekonomisk läggning, värdig en senare tidsålder: »Den mängd af
själar, som tagits vid dessa öar af skepp från olika håll under
åren 1821 och 1822, kan skattas till 320,000 och mängden af
sjöelefantolja till 940 tons. Detta värdefulla djur, pälssjälen,
skulle genom en lag liknande den, som lägger band på
fiskarena med afseende på maskorna i deras nät, kunna hafva
sparats till att gifva årligen 100,000 pälsar för många kommande
år. Detta kunde ha skett genom att ej döda mödrarna, förr
än ungarne ha förmågan att ge sig i vattnet, och äfven då
blott dem, som syntes vara gamla, tillika med en viss
proportion af handjuren, därigenom minskande deras antal endast i
långsam progression».1
1 Pälssjälarne på Syd- Shetlandsöarne äro nu för länge sedan utrotade. Det
sannolikt sista enstaka exemplaret tillvaratogs af kapten C. A. Larsen och finnes
nu uppstoppadt i Naturhistoriska Riksmuseet. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
