Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själhunds- och hvalfångstens ställning i subantarktiska Atlanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄLHUNDS- OCH HVALFÅNGSTENS STÄLLNING ETC.
22 1
detta århundrade ha ej mindre än sju hvalfångarebolag med
ångfartyg och med hemortsrätt i Norge, England, Skottland
och Argentina förskaffat sig rättigheter vid Syd-Georgien och
ha där stationer i land eller »flytande faktorier» eller båda
delarna. Här drifves fångsten året rundt med tjugoen ångare i
verksamhet. Tre ångare hörande till andra bolag jaga från
Falklandsöarne, sex från Syd-Orkneyöarne, trettiotvå från
Syd-Shetlandsöarne och kusten af Graham land. På de sydligare
fångstplatserna, särskildt Syd-Orkneyöarne, är fångstsäsongen
naturligen begränsad till sommarmånaderna. Totalmängden
af hvalar, som årligen fångats vid de subantarktiska öarne,
ökades från 183 år 1906 till 12,635 år 1911. För närvarande
har kriget i Europa praktiskt taget desorganiserat hela
hvalindustrien.
Den korta historien om uppkomsten af den norska
hvalfångsten är i sanning en historia om företagsamhet och
härdighet. Ej förr än fångstmän från Holland, Amerika och
Storbritannien under tvåhundra år idkat sitt yrke att fånga
kaskeloter och räthvalar ute i öppna hafvet vaknade norrmännen
till insikt om de möjligheter, som erbjödos dem. Men när de
väl kommit med, öfverträffade de alla i sina operationers
omfattning, och genom att uppfinna medel för fångst af de olika
fenhvalarna funno de en skörd, som ännu var orörd af deras
föregångare. När Bayard Taylor reste i Norge år 1857, skref
han, att längs den dystert kala och ödsliga kusten mellan Alten
och Hammerfest »hvalar funnos i stort öfverflöd, stundom sågo
vi ett dussin blåsa på en gång. De tillhörde knölhvalarten och
voro endast af medelmåttig storlek, dock skulle fångsten utan
tvifvel betala sig väl, om infödingarna hade företagsamhet nog
att taga itu därmed. Jag tror likvisst, att det ej alls
förekommer någon hvalfångst längs hela norska kusten».
År 1865, endast några få år efter publicerandet af Taylors
föga smickrande anmärkningar, hade kapten Sven Foyn från
Norge genom många och upprepade försök och experiment
fullbordat en explosiv harpun, planerad att skjutas från en på
en svifvel svängbar kanon, liksom äfven andra apparater, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
