Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några svenska forskningsresor från föregående tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA FORSKNINGSRESANDE UNDER ÄLDRE TIDER 265
säkrast hade denne store och mästerlige naturforskare gjort,
att nöjas med naturens nyttiga betragtande, utan att vilja
utstaka allmänna lagar för densamma.» Vetenskapsmännen voro
ej snällare mot hvarandra då än under andra tider både förr
och senare, och Buffon har i det fallet mycket på sitt
samvete, hvad Linné och hans lärjungar beträffar. På en mindre
exkursion öfverraskas helt oförmodadt på ett sumpigt ställe
ett stort djur, som tycktes hafva »3 och en half fots höjd»,
var askgrått till färgen och med ett tungt språng. »Det kom
mig att tro, att det ej kunnat vara annat än en ung
Hippo-potamus, eller som här kallas Sjö-ko», hvilken förirrat sig
»från Zekoe Valley vid Bay Falso, hvarest de ej sällan
uppehålla sig.»
Till midten af november var Sparrman ifrigt sysselsatt
med de »Capska Blomstren, och jag hvälfde ej sällan i mina
tankar, huru jag därmed de följande månader och år skulle
fortfara; men ödet hade beslutit annorlunda. Mig var beskärt
att i hast förbyta det Capska landet, Sommaren och dess
fäg-nande Blomster, mot en kall och med Isbärg beströdd ocean».
Till Kap hade kommit kapten J. Cook, stadd på sin andra resa
till Australien. Som naturforskare hade han med sig de båda
tyskarna J. R. och G. Forster, far och son, hvilka i Kap
tydligen fått höra talas om Sparrman. De kommo till Alphen
och utvecklade där planerna för sin resa. Sparrman var idel
öra, och de tycktes honom öfverlyckliga, som fingo som
»naturforskare besöka en så aflägsen och okänd del af vår Glob».
Hur förvånad blef han då ej, då de erbjödo honom att följa
med »mot fri resa och någon del af de Naturalier, som kommo
att samlas, hvaremot jag efter förmåga skulle biträda dem».
Anbudet kom så oväntadt, att han till en början blef svarslös.
Det blef nödvändigt att sofva på saken; det var ju så mycket
som stod på spel. »Om morgonen i första dagningen förde
villrådigheten mig till fönstret af min kammare; jag fäste
ögonen länge på omliggande slätt, och ville liksom rådfråga dess
Blomster, om jag så hastigt borde skiljas vid dem. De hade
för en rund tid varit nästan mitt endaste nöje, Vänner och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
