Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergsnyalan (Tragelaphus buxtoni) Lydekker och dess släktingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
FAUNA OCH FLORA
och fotlederna så starkt böjliga, att djuren kunna i den blöta
marken trampa äfven på de inre tåledernas undersida för att
få större bäryta. Tålederna äro därför också på baksidan som
en följd häraf nakna. De fyra Limnotragus-formema. äro
utbredda öfver en stor del af det tropiska Afrika, där vidsträckta
sumpmarker, sjöar och floder finnas. De äga en mycket stor
förmåga att simma och t. o. m. dyka. De jagas därför
stundom af negrerna med spjut från kanot, när vattnet ideras
tillhåll är så djupt, att man kan komma fram med en kanot
mellan säf och papyrus.
Det andra undersläktet, Tragelaphus i inskränkt mening, lefver
på fast mark och har normala, korta klöfvar samt hårig baksida på
de inre tålederna, alldenstund dessa ej nå ned till marken. Till
detta undersläkte höra de egentliga buskbockarne, som med ett
mycket stort antal lokala raser äro utbredda öfver nästan hela
Afrika söder om Sahara, den präktiga nyalan i sydöstra Afrika från
Zululandet till Nyassa samt slutligen den nya abyssiniska nyfunan
arten; Buskbockarne variera i hög grad, och det är ovisst, huru
många verkligt konstanta raser, som skola kunna urskiljas, men
omkring 30 hafva erhållit egna namn. Den bäst kända formen
T. scriptus har en hvit hårkam längs ryggen, talrika hvita
tvärstrimmor och två hvita längsband på sidorna förutom en
hel del små hvita fläckar på låren och sidorna. Denna
buskbock har vidsträckt utbredning i västra Afrika. På
Kamerunberget finnes en närstående art, men med svart hårkam. Denna
har jag kallat V. knutssoni efter grosshandlare Knutsson, som
var den förste, som sköt några exemplar däraf och
öfverlämnade till Riksmuseet. I Sydafrika beskrefs redan af Sparrman
en buskbockart under namnet sylvaticus. Denna är en af de
enklast färgade, ty bocken saknar både tvärstrimmor och
längsband på den mörkbruna kroppen samt har blott några få hvita
fläckar på låren. Däremot har den en hvit ryggkam.
Hondjuren äro rödbruna med några få hvita fläckar. Hos de
andra formerna är färgmönstret mer eller mindre växlande. I
allmänhet äro dock de, som lefva i torra trakter, mindre lifligt
färgade och ha förlorat mera af de hvita teckningarne än de,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
